Koltrastar är nyckeln

Professor Wilson Bledsoe överfalls och mördas brutalt strax efter att han lämnat en fest som hålls för att fira att han mottagit ett stort vetenskapligt pris. Han hittas i skogen med ordet nigger inristat i bröstet och en symbol för en främlingsfientlig organisation inbränd på benet.
Wilsons bror Sterling Bledsoe är FBI-agent och påtar sig fallet - emot reglementet. Han får snabbt klart för sig att det som ser ut som ett rasistdåd verkar vara något helt annat. Det råa mordet verkar ha något att göra med de koltrastar som hittats döda i skogen och snart kan inte Sterling lita på någon.
Wilson var något på spåren och därför har han fått betala med sitt liv. Och alla andra som vet något svävar i livsfara, inklusive Sterling.

Till en början tycker jag att Koltrastrapporten känns schablonartad, att den är en okej spänningsroman som funkar som tidsfördriv. Och visst är personteckningarna rätt platta: kvinnor är ansikte ("han glömde aldrig ett vackert ansikte") och män är kroppar - stora grovhuggna - alla beskrivs utifrån sina fysiska företräden. Ibland ligger stilen inte långt ifrån en kioskromans.
Men efter hand inser jag att intrigen är bättre och större än vad det först verkar. Ian Smith skriver i sitt efterord att den här bokidén är något han burit på länge och det tror jag helt säkert för den är knappast efter mall 1A. Ingredienserna var för sig ingår i de flesta fall förstås i basvarusortimentet, men med mjöl, smör och ägg kan man baka många kakor. I kombination bildar det här ett rätt smart mönster och för en debutant som Ian Smith är det verkligen inte illa.