Kluvet liv i två kulturer i boken Fosterland

Att ha sina rötter i en kultur men leva i en annan kan vara både problematiskt och en källa till glädje, det har många invandrare vittnat om. Det gör också författaren Dilsa Demirbag-Sten, som är kurd och boende i Sverige sedan hon var sex år.Nu har hon skrivit boken Fosterland, en fristående fortsättning på boken Stamtavlor som kom för fem år sedan.Här berättar hon om sitt och familjens liv ungefär från ankomsten 1976 till vuxen ålder. Dilsa Demirbag-Sten är storasyster till sångerskan och musikern Dilba och dansaren Dee. Alla är de väl etablerade i det svenska kulturlivet.Men vägen dit var inte helt enkel. Den gick bland annat via en arrangerad förlovning med en kurdisk ung man när Dilsa var 14 år, en förlovning hon bröt ganska snart till den traditionsbundna mammans förtret. Dilsas pappa är däremot en radikal revolutionär, vilket är orsaken till att han först kom till Sverige.I boken är hon mycket utlämnande om sin familj, inte minst sina båda föräldrar och deras äktenskapliga problem, som i hög grad påverkade syskonens uppväxt. Barnen uppmanade föräldrarna att skiljas i stället för att bråka, men skilsmässan satt väldigt långt inne. För skiljer sig gör man inte om man är kurd.Detta är bara ett av exemplen på när de olika sätten att leva krockar med varandra, eller snarare försvårar livet. Dilsa tacklar sin egen kluvenhet bland annat med att tillbringa ett år hos släktingar i Turkiet i tonåren, för att stärka sin egen identitet. I Sverige lever hon i tonåren i smyg som de svenska kompisarna, med pojkvän, smink och utmanande kläder. Men hemma kan hon inte visa något av detta, och det blir till slut en stor börda för henne. Hon bryter med sin svenske pojkvän efter en tid, trots att hon är kär, men hon orkar inte ljuga för föräldrarna längre. Jag gillar hennes sätt att berätta och skriva om sitt eget liv. Det är rakt på sak, men ändå med många bottnar. Hon reflekterar kring olikheter och likheter, och om sitt kurdiska arv kontra sitt svenska liv. Ibland tar hon oss tillbaka till kurdernas Turkiet. Hon ser inget försonande i dess så kallade hederskultur utan pekar på maktstrukturer och förtryck. Samtidigt älskar hon sin kurdiska familj, inte minst gamla älskade mormor hemma i Turkiet.Det är en sammansatt berättelse och som ger en god insikt i ett liv av många. Ett intressant liv.