Klichéfylld och sliten historia

Det finns ett stort problem med alla de nya datoranimerade filmerna: filmmakarna tycks ibland i all glädje över sina nya leksaker glömma bort det där med story. "Robotar" är ett bra exempel på detta. Visuellt sett är filmen lysande, full av innovativa infall och häftiga bildlösningar. Det vimlar av roliga små inneskämt av den där sorten som gör att man känner att man nog bör se om filmen för att kunna tillgodogöra sig dem alla.
Men så är det detta med story. Filmen handlar om en robotpojke som beger sig till den stora robotstaden, där han får nya vänner och framgångsrikt bekämpar en robot som vill förhindra att gamla utslitna robotar ska kunna repareras.
Det är, med förlov sagt, en rätt klichéfylld och sliten story, och man känner att filmmakarna definitivt borde ha lagt ner betydligt mer jobb på detta. Det räcker inte bara med att ha häftiga leksaker att använda sig av.
"Robotar" känns också förvånansvärt kall. Det finns inga "karaktärer" att närma sig, ingenting som känns riktigt minnesvärt. Det som finns är en oerhört häftig men kall yta att titta på. "Robotar" är oerhört skickligt gjord, rent tekniskt, men det är tveksamt om den kommer att räknas till genrens klassiker.