Klichéartad retorik

Att ta ansvar för vad man gör och ta ett personligt ansvar i sin gärning, både i arbetet och gentemot familj och vänner, det är en självklarhet. Om detta skriver amerikanen John G. Miller i sin bok som är en i raden av vår tids många managementböcker från USA.
Innehållet skiljer sig inte så mycket från de flesta andra böcker i genren, utom att det är ännu tunnare.
Hans devis är att alltid ställa sig frågan "vad kan jag göra för att hjälpa dig bättre?", en nog så godhjärtad inställning. Om detta har han skrivit en bok som med hjälp av extra stor stil, glest mellan raderna och mycket omtugg lyckas bli 119 sidor tjock. Du läser den på en lunchrast, längre tid tar det inte.

Jag kan nästan misstänka att han i bokform gett ut ett manuskript från ett föredrag i något ledarseminariesammanhang för dramaturgin är den samma: några målande exempel, argumentation för saken och många upprepningar.
Han har byggt en affärsidé kring sin bok och arbetar som konsult i organisationskonsultbranschen.

John G. Millers bok saknar djupare analys eller större psykologisk insikt att förankra retoriken i och innehållet blir platt och klichéartat. Han slår in öppna dörrar i sin argumentation: du kan inte ändra på någon annan än dig själv, skyll inte ifrån dig utan ta ditt ansvar och sluta vara offer. Det är gamla kända budskap i managementretoriken, att ge av dig själv till organisationen där du arbetar.
För den som vill läsa mer i detta ämne rekommenderas i stället "När karaktären krackelerar" av Richard Sennet eller "The managed heart" av Arlie Hochschild som båda skriver om samma fenomen men utifrån en ett annat djupare perspektiv.