Klasskillnader, politik och kärlek

De senaste årens bilderböcker har mest handlat om hur dess författare, kulturell medelklass i storstan, mår, funderar Gunna Grähs. Hennes två nya bilderböcker illustrerar mer än väl en annan, ny rörelse i den svenska barn- och ungdomslittraturen, enligt Svenska barnboksinstitutets färska analys av fjolårets utgivning.
Gunna Grähs böcker utspelas i oglamorösa förortsområden och skildrar mänskliga möten i en samtida miljö där människor vanligtvis är både ensamma och rädda för dem de inte känner. Men inte här. I den ena boken träffar pojken Dino alkisen Heikki vid lekplatsen. Heikki sitter i ett hav av tomma ölburkar och fimpar.
Han är ledsen - för att han glömt att mata katten. Dino går till alkisens sunkiga lya, matar och kramar Lilla Kurren.
- Det finns så mycket snällt folk runtomkring oss, man möter ju så många kuliga saker hela tiden. Jag skiter i om folk tycker att jag är naiv eller PK eller utopisk. Jag skriver roliga, snälla historier. Det är ett medvetet val, ett trots!, säger Gunna Grähs.
- Jag tar ett idiotmässigt glatt och positivt grepp om problematiska frågor.

Den elaka populära tjejen från rik familj har visserligen varit en stående figur i den svenska ungdomslitteraturen på senare år. Men djupare än så har klasskildringarna inte gått - fram tills nu, konstaterar Marta Hedener, bibliotekarie på Svenska barnboksinstitutet.
Samma vecka som institutet presenterar sin rapport handlar Rädda barnens tidning, Barnen, om hur klasskillnaderna ökar bland svenska barn, vilket plötsligt också blivit synligt i ungdomsböckerna. Även om den viktigaste historien även nu är en kärlekshistoria finns klassskillnaderna med på ett annat sätt.

I Mårtens Sandéns "En plats de kallar Lyckan" har två tonåringar tagit sin tillflykt till ett igenbommat lusthus. Johan flyr en rikemansfamilj i djupt sönderfall medan Mias sociala bakgrund är en helt annan. Livet suger, för båda.
I Ingrid Olssons "Betong fjäril betong" skildras Anders, en tonåring i trasiga kläder med en alkoholiserad mamma utan pengar. Han ser betongförorten som orsaken till mammans missbruk även om han ibland inser att det förmodligen inte alls räcker med en egen trädgård för att göra henne nykter, vilket gör honom ännu mer förtvivlad.

Några romaner är också utttalat politiska, om än på ett helt annat sätt än på 70-talet. I Sven Wernströms "Trälarna" fanns aldrig någon tvekan om var författaren stod. I Per Nilssons Augustvinnande ungdomsroman "Svenne" skildras hur en vanlig, svensk kille blir förförd av en politisk demagog, typ Hitler, men på ett sätt så att läsaren förstår varför det sker.
Nytt för årets utgivning är också en klase utländska böcker om mode och kändisar. Sju- till tioåringarnas intresse för för utseende och de rätta kläderna märks i böcker som "Modepatrullen" och "Clique". I franska "Kiffe kiffe i morgon" ryms helheten. Den hyllade ungdomsromanen handlar om Doria, vars drömmar är hämtade från tv-såpor och damtidningar men vars realitet är en förort många gånger hårdare än den svenska.

Klasskillnader, politik och kärlek

Otippade möten i ett hyreshus eller en ung bosniers uppväxt i Sverige. Den nya barn- och ungdomslitteraturen tar upp både klasskillnader och politik. Men drömmarna handlar om kändisliv och snygga kläder.