Kent ? från lovande till lysande
Största hotet mot karriären är medlemmarna själva.
Det började för Kent precis som för många andra band. Med brusiga demokassetter och en längtan bort från småstadstristessen.
När skivkontraktet kom var de ett av hundratals lovande band i den svenska indievågen där This Perfect Day, Popsicle, Yvonne och Brainpool redan hörde till favoriterna. Då, på våren 1994, var det allt annat än självklart att Kent skulle stå där som Sveriges största popband tio år senare.
? Jag såg ett par spelningar precis innan de släppte första skivan och tyckte att de var rätt kassa. När albumet kom tänkte man ?shit det här kan bli hur bra som helst?, och sen seglade de om oss alla som fan, säger Henric de la Cour, sångare i Eskilstunabandet Yvonne och nya Strip Music.
Pop på svenska hade aldrig låtit som det gjorde i händerna på Joakim Berg, Sami Sirviö, Martin Sköld, Markus Mustonen, Martin Roos och senare Harri Mänty. Deppigt, poetiskt, högtravande, men ändå coolt.
När Jocke Berg levererade textrader som ?Regnet slickar hela staden som en kall fuktig tunga?, till skeva malande elgitarrer, var det många som inte fattade ett dugg.
? På den tiden var svensk pop synonymt med Ulf Lundell eller Eva Dahlgren. Kent hämtade i stället sina influenser från Manchestervågen i England, och band som Blur och Oasis, och det gjorde dem unika, säger frilansjournalisten Jan Gradvall.
En som fastnade för Kents kombination av brittisk pop och ursvenska texter var Per Lindholm, artistansvarig på Sony BMG.
? Jag hade fått en tiolåtars demo som var väldigt stark genomgående. Sen såg jag dem live som förband till Cardigans och det var då jag bestämde mig.
Kent fick skivkontrakt, även om inte alla på skivbolaget förstod vad Per såg i de allvarliga arbetarklassgrabbarna från Eskilstuna.
? Jag kände att det var något väldigt speciellt med Kent. Jag kom på mig själv med att vilja lyssna på demon, precis som vilken platta som helst, vilket är mycket ovanligt. Men jag kan inte säga att jag våren 1994 trodde att de skulle sälja 500 000 plattor åtta år senare.
Kent fick tidigt musikkritikerna med sig. Bandet skrevs upp i Expressen Fredag, dåtidens musikbibel för unga. Linda Skugge nämnde Kent i var och varannan krönika och bandet hamnade på omslaget innan de ens släppt sitt första album. Cosmopolitans chefredaktör Jonna Bergh var reporter på Fredag 1994 och menar att en nyckel till bandets framgångar var tajmingen.
? Man får inte glömma att mediaklimatet såg helt annorlunda ut i början av 90?talet. Idag handlar allt om kändisar och trosbilder, men då fanns det ett enormt sug efter nya band. Många fick skivkontrakt alldeles för tidigt och drömmar gick i kras, men för de som höll låg alla vägar öppna.
En annan anledning till att just Kent blev stora är förstås låtarna.
? Jocke Berg är en enormt skicklig låtskrivare, vilket han även visat med Lisa Miskovsky och Titiyo. Han har en förmåga att skriva melodier som låter coola men ändå breda. Den perfekta blandningen av integritet och kommersialism.
Kent är ett av få band som haft både kritikerna, indiepubliken och den breda massan på sin sida. Varje album har sålt lite bättre än det förra. Debuten sålde i 17 000 exemplar, ?Verkligen? i 50 000 och ?Isola? och ?Hagnesta Hill? i dryga 100 000 var. Första riktiga bakslaget kom i samband med ?Vapen & ammunition? och Stadionspelningen på Nationaldagen 2003 då Kent uppmanade publiken att komma helt klädda i vitt. ?Ku Klux Kent? skrev DN, medan andra beskyllde bandet för storhetsvansinne.
? Det var en väldigt förväntad mediabacklash och jag är säker på att de visste precis vad de gjorde, säger Jan Gradvall och fortsätter.
?Vapen & ammunition? sålde i osannolika 350 000 exemplar i Sverige, 150 000 i resten av Norden, fick sju grammisar och gjorde Kent folkkära på allvar. Idag tycks Kents ställning som Sveriges största popband vara ohotad.
? Det är klart att de kan få dålig kritik, men det spelar ingen roll kommersiellt längre. De är så stora nu att de kommer undan med det, säger Jonna Bergh.
? Största hotet mot Kent är Kent själva. De är alla över 30, några har fått barn och Jocke är en efterfrågad producent. Det värsta som kan hända nu är väl att de tröttnar.
Inför sjätte albumet ?Du & jag döden? är det locket på från skivbolaget. På bandets välbesökta fansajt beskriver dock Kent kommande plattan som ?sjukt deppig?.
? Jag tror att de gör tvärtemot förra skivan, där alla låtar kunde släppas som singlar. Det är som en trädgårdsodling där Kent nu rensar rabatten men lämnar plantorna som var med från början, säger Jan Gradvall.
? De kan nog leva med att förlora de 50 000 som bara gillade radiolåtarna, medan de vinner tillbaka de som gillar den där exklusiva känslan av att tillhöra Kent?världen.
Så jobbar vi med nyheter