Kärleksförklaring till vår svenska diktskatt

Staffan Bergsten är docent i litteraturhistoria med poetik vid Uppsala och har gjort sig känd för allmänheten genom en rad böcker om poesi och poeter. Nu tycks tiden vara inne för en resumé. Bergsten tar sig an att skriva Den svenska poesins historia. Några randanmärkningar kan göras mest för att i några hastiga kast uppmuntra till de egna studierna. Vi får veta att det här med rim och reson, att dikten skall avslutas med ett rim såsom oftast är fallet i en sångtext, är att betrakta som en 300-hundraårig parentes. Detta regelverk växte fram mycket långsamt och kodifierades för Sveriges del först ett gott stycke in på 1600-talet, får vi veta. I samband med att den lyriska modernismen ryckte fram i vårt land omkring 1940 ansågs de gamla formerna med slutrim som förbrukade av många. Informationen är intressant eftersom det är vanligt att många fortfarande förknippar lyrik med slutrim. Ett undantag har blivit huvudregeln i folkdjupet. Finns liknande fenomen inom andra områden att konstatera? Bergsten uppmärksammar enskilda författare. Urvalet kan alltid ifrågasättas vid sådana inventeringar. Jag brukar ge författarna till antologier och litteraturhistorieböcker rätten att agera efter eget tycke beroende på enskilda preferenser, men kan också kosta på mig att förundras över ett och annat uteblivet författarskap. En sådan lyrisk stark röst är Lars Gustafsson vars namn lyser med sin frånvaro. Det kan knappast röra sig om en lapsus! Poeten Lennart Sjögren omtalas i de flesta recensioner och i allsköns essäer som ledande bland samtida poeter, men är svår att finna i facklitteraturen. Bergsten ändrar på detta genom att ljussätta skalden under rubriken Hem till naturen tillsammans med Birgitta Lillpers, Tua Forsström och Bengt Emil Johnson. Om Gunnar Ekelöf (1907-1968) vars födelse uppmärksammas i år, skriver Bergsten: "Ekelöf vänder sig uttryckligen mot alla retoriska konstgrepp och all formell fulländning men talar heller inte för folklig enkelhet." Som vi märker fångar författaren stora sammanhang i pregnanta och klargörande formuleringar.