Kärlek med gråa hår

Äntligen fick hon till det. Nancy Meyers kallas Hollywoods mest lönsamma kvinnliga regissör, men det har inte varit helt enkelt att förstå varför. Filmer som "The holiday", "Galen i kärlek" och "Vad kvinnor vill ha" har alla varit genomkompetenta men överfluffiga bakverk som saknat sälta och lämnat en besvikelsens bismak.Men nu."It’s complicated" tar återigen upp ämnet kärlek med gråa hår. Meryl Streep (hon är utmärkt, men det är väl lika självskrivet som att filmen visas på en duk) spelar den frånskilda Jane vars sista barn just flyttar hemifrån. Nu är kvar i den stora friheten eller tragiska ensamheten - välj själva.Just när hon ska hitta sig själv mitt i sitt nya liv börjar exmannen (Alec Baldwin) slå sina lovar. Trött på sin nya flamma återvänder han som en pyroman till stället där det tidigare brunnit. Inställd på att bedra sin forna älskarinna med sin förra fru. Förvirrande? Det tycker Jane också.Men inte den kvinna, 50 plus, i biosalongen som brister ut i spontana vrålskratt i de mest märkliga av filmens situationer och får resten av oss att fatta att hon varit med om just de situationerna och säkert ännu märkligare.Hon kommer inte vara ensam. "It’s complicated" är så oväntat insiktsfull att om den handlat om tonåringar hade den visats som skolbio.Och det bästa är den konsekvens med vilken Meyers solidariserar sig med sin huvudperson. Jane får söka sin kärlek efter eget huvud och i egen takt. Vi skrattar inte på hennes bekostnad, hon befinner sig hela tiden i överläge. (Hon är också sympatiskt fri från det självskadebeteende som hon uppvisat om filmen varit europeisk; då hade hennes sexualitet bestraffats och hon förmodligen spelats av Kristin Scott Thomas.)"It’s complicated" är en film för alla 55-åringar som livet lärt, på det hårda sättet, att skratta på konstiga ställen. Enjoy!