Då (tror jag) kom församlingens musikledare, Bo Ingelberg, på tanken att locka hit henne ännu en gång, gärna med lite mer dur i programmet. Hur upptagen lite varstans Karin Frölén än är, har hon varma känslor får vår bygd. Uppvuxen är hon ju nära oss, i Mörtfors och lite i Ankarsrum.
"Exsultate Jubilate", 17-årige Mozarts Solomotett för sopran och orkester kunde nog locka. Men hur skulle man bära sig åt?
Att - förutom Karin själv - få ihop en instrumentalensemble, tillräckligt avancerad för den krävande uppgiften skulle säkert bli både svårt och dyrt. Det senare, av de två problemen, löste Birgitta Björkman, läkare men också aktiv inom församlingen, inte minst i kyrkokören. När hon fyllde 60 i höstas kom närmare hundra gäster till en lunch med henne. Då föreslog hon att man istället för presenter till henne skulle skänka pengar till Sankt Petris musikliv. Den lösningen hjälpte till att förverkliga lördagskonserten! Birgitta fick lika varma applåder som de medverkande. Programmet kom att innehålla mer än det redan nämnda verket. En sopranaria ur Händels oratorium "Messias". Den mer lekfulla "Singe, Seele" ur hans "Nio tyska arior" samt hans lite gåtfulla "Konsert för orgel och orkester". Egentligen har den mera karaktär av mellanaktspassager ur flera av hans oratorier. Den tredje satsen, orgelsolot Adagio, gav dock Bo Ingelberg tillfälle att ge prov på sin orgelkonst. Så långt Händel. Den första konsertdelen avrundades med Mozarts "Agnus Dei", sopranarian ur Kröningsmässan". Det som händer i "mellanakten", alltså andakten, brukar jag inte gå in på. Men Ingelbergs egen upptakt för orgel och orkester till den andra psalmen, "Det finns djup i Herrens godhet" kändes klart som en del av själva konserten. Nu till finalen, "Exsultate Jubilate". Tre arior och ett recitativ, den enda delen förresten som det textmässigt händer något i. Men det är i slutarian, med ordet "Halleluja" som genomgående textord, som allting äntligen lyfter. Där blommar Karin Fröléns stämma ut i sin storslagna, varma skönhet!