Känslosamt men aldrig smetigt

För "Upp" innehåller scener som varit beundransvärda i ett tungt vuxendrama av, säg, Richard Linklater eller Stephen Daldry. Att se dem i en animerad familjefilm, i en salong full av svininfluensasnörvlande ungar bakom 3D-glasögon, är inget annat än en revolution. "Upp" är bolaget Pixars tionde film och en av de allra bästa - tillsammans med "Superhjältarna", "Toy story 2" och "Hitta Nemo". Och då talar vi ändå om en filmstudio som under 14 år bara gjort en enda film ("Bilar") som är sämre än fantastisk. Filmen är en mycket typisk Pixar med element som gått igen i hela bolagets produktion; sargade familjerelationer, en resa där vägen är målet, rollfigurer som växer med uppgiften och så en skur av skämt med så stor spridning och precision att de träffar både föräldrar och barn. Det unika här är att huvudpersonen är en man i 80-årsåldern, och att filmen tar avstamp i hans saknad efter sin älskade hustru. I ett repliklöst collage, bara ackompanjerat av Michael Giacchinos smeksamma musik, skildras parets liv med arbete, graviditet, missfall, sjukdom och sakta mognande, djup kärlek. Jag kan inte säga när jag såg något starkare på bio. Filmens andra akt börjar när mannen bokstavligt talat kastar loss från sitt gamla liv och ger sig iväg för att söka äventyret. Där tar "Upp" en mer konventionell vändning - jakter, roliga djur, nära-ögat-upplevelser, gags - men den slutar aldrig någonsin att hålla den höga nivå som Pixar gjort till sin standard. Och hela tiden återkommer referenserna till den livslånga kärleken, drömmarna, minnena. Det är melankoliskt men aldrig sentimentalt, känslosamt men aldrig smetigt, och det är obegripligt att de faktiskt klarar av det. Igen. En idiot till kritiker gav "Hitta Nemo" bara en fyra i betyg. Honom har jag aldrig förlåtit. Det var jag. Kanske kommer jag på ett liknande sätt om några år ångra att jag ger det högsta betyget till "Upp". Men den som sätter femman är inte bara den rationelle, eftermiddagscyniske glasögonormen till kritiker. Det är också pappan som satt i salongen bredvid en hänförd tioåring, såg en episk livssaga rullas upp på duken och tyst fyllde sina 3D-glasögon med tårar.

Känslosamt men aldrig smetigt

Den stora frågan med "Upp", skriver filmbibeln Variety, är om den förtjänar 9,5 eller 10 av 10 i betyg. Länge tänker jag att det stora svaret är 10,5.