Kammartoner i Loftahammar

Intim musik, så kan man i stort sammanfatta deras program. Båda är urstyva på sina instrument. Förutom själva talangen bottnar det mesta i deras utbildning på Musikhögskolan i Stockholm på 90-talet samt all erfarenhet som aktiva musiker de har samlat inom sig i mycket skiftande uppdrag sedan dess.
Därför hänger intrycket av vad och hur de spelar mer samman med konsertrummet än prestationerna. Loftahammars kyrka är en ganska kal skapelse. Någon riktigt nära kontakt mellan musiken och lyssnarna uppstår inte. Tänk om en arrangör som föreningen "con amore" kunde få de två att spela i Västerviks Tingshus eller ännu hellre Gränsö slott. Då skulle deras konst komma ännu bättre till sin rätt!
Programmets grundtanke gav en rad musikstycken som både speglade varann, blickade framåt och inåt musikhistorien. Sådan uppläggning fördjupar upplevelsen. Den röda tråden var tidigt 1900-tal men med somliga strån över gränsen bakåt och andra ända fram till 1960-talet. Det var till exempel då som Ulrik Neumann skrev sin sköna "Kärleksvals" och argentinaren Astor Piazolla sin "Tangons historia", alltså berättad, ja allvarligt dokumenterad i toner. Steget kring sekelskiftet illustrerades av Carl Nielsens "Dimman lättar". En gång fick Nielsen frågan hur han kunde gestalta dimman så att den kändes ända in i kroppen. Jag är född i den, svarade han, mitt ute på landet.
Arthur Honegger var ett annat samlande namn i konserten. Både den något yngre schweizaren Willy Burkhard och jämnårige fransmannen Jaques Ibert var på olika sätt Honeggers "lärjungar". Bägge två fanns också med i lördagsprogrammet.
Honegger själv var född schweizare men blev alltmer fransk under sitt liv, både som vanlig människa och tonsättare. Hans "Danse de la Chèvre", ungefär "getens dans", för soloflöjt spelade Erik Sunnerstam mycket elegant.
Joakim Lundström hann med två nummer för sologitarr, Stanley Myers "Cavatina" och "Romance d´Amour" vars kompositör visst ingen känner namnet på. Men båda styckena hör till önskestandard för skickliga gitarrister.
Så drog de båda konstnärerna vidare på sin turné. Som sagt: hoppas att vi någon gång får höra dem spela i en mer intim omgivning, någon där deras sköna kammartoner känns nära!

Kammartoner i Loftahammar

Flöjtisten Erik Sunnerstam har varit i Loftahammars kyrka tidigare, men med andra medspelare än lördagens. Nu hade han gitarristen Joakim Lundström med sig. Det är första året de spelar tillsammans. Deras beslut resulterade i en sommarturné till över ett dussin platser, mest kyrkor.