Kallifatides skiver om kärlek

Det är grå och kall februari i Stockholm. Georg Andreasson vakar över sin döende hustru Marja. Läkarna vet inte riktigt vad det är hon lider av. Hon är bara 49 år gammal men har helt enkelt beslutat sig för att sluta leva. ABF-chefen Georg Andreasson är 55 år när hans hustru dör.Sorgen efter hennes alldeles för tidiga bortgång utlöser en livskris hos Georg som mitt under sitt förstamajtal i en Stockholmsförort drabbas av hjärtattack. Huvudpersonen överlever förstås men får kämpa med att få tillbaka livsgnistan. Ett stöd i sorgearbetet och återhämtningsprocessen är samtalen med kollegan och den kloka vännen Milan.I sin ungdom drömde Georg Andreasson om att bli poet. En diktsamling åstadkom han. Men sedan tog byråkraten i Georg överhanden och skrivandet blev det inte mycket med.Livet har gått sin gilla gång utan särskild reflektion. Nu ställer han sig frågor som "har jag verkligen levat fullt ut"?En ung främmande kvinnas ord träffar honom hårt: "Det är små eldar som släcks av vinden. Stora eldar blir större". Kommentaren stannar kvar i honom och får honom att grubbla över om han själv kunnat bli en stor eld om han satsat på passionen.Marja framstår nästan helgonlik i Georgs minne. I viss mån var hon hans motpol. I ungdomen var hon en skicklig och lovande balettdansös. Förmodligen kände hon sig ganska ensam i deras relation, funderar Georg, i eftertänksamhetens kranka blekhet. En fin relation hade de men de var knappast några själsfränder. När Georg frisknar till och kommer tillbaka hem till lägenheten vid Mariatorget på Söder i Stockholm har han till en början svårt att röra Marjas saker. Tillslut bestämmer han sig ändå för att rensa bland alla minnen. Då konfronteras han med något som än en gång vänder hans liv på ända.Vänner och älskare är en både högstämd och lågmäld roman. Theodor Kallifatides har ett vackert, eftertänksamt och melankoliskt språk. Men ibland balanserar han på gränsen mot det pretentiösa. Vänner och älskare är ändå ett mycket läsvärd bok.