Bara att den här texten handlar om julen är ett bevis på att så är fallet. Tanken var att det inte på något sätt skulle handla om just jul men hur ska man komma runt det? Inte en aning.
För även om man ägnar sig åt att försöka hitta det nyaste och det som är mest rätt "just nu" resten av året så går man nästintill i barndom när det första luciatåget glidit förbi. Det hjälper inte med ironisk distans, det fungerar inte att försöka värja sig med argument. Det sentimentala, i någorlunda positiv bemärkelse, tar överhand och minnen av tomtar och troll gör sig påminda hela tiden.
Det handlar inte om bakåtsträvande eller nostalgiska infall utan verkar röra sig om en rotad bild av hur allting brukar vara runt jul. Och framförallt hur det SKA vara. Även om det nog aldrig varit så någon gång. Musiken blir mer lågmäld, filmerna mer hemtrevliga och böckerna som länge legat och väntat på läsning skuffas brutalt undan för mer bekväm läsning. Trivsel.
Nya jullåtar? Javisst men ofta tolkningar av gamla med nya artister. Ingen electropop så långt de tindrande julögonens blickar når. Men gärna lite bjällerklang. Sådär snyggt i bakgrunden. Ibland piffas spellistan upp men någon alternativ juldänga men till sist skrålar Hagegård "O helga natt", precis som förra året.
Någonstans tar det till och med emot att äta pasta. Potatis känns mer rätt. Sådär hemtrevlig potatis. Varje år köps det glögg, även fast det kommer med lite halsbränna på köpet. För det har man redan glömt eller i alla fall skuffat lite åt sidan. Det ska ju vara glögg. Hur skulle det se ut annars? Och framförallt kännas?
Julen är mer en sinnestämning än något annat och det är gott så. Vi förtjänar nog att blicka tillbaka, lugna ner oss (om vi nu hinner med det) och att omfamna traditionen. Utan att det känns tvångsmässigt. Förra året kanske det kändes lite så, men i år? Nej då.Det är bara jul en gång om året.
Så hamnar man där framför brasa, greppandes en underdimensionerad mugg med sliskigt rött innehåll. Nån skönsjungande tenor tar ton och lussekattens lömska russin petas traditionsmässigt ur bakverket. Och så lägger sig stiltjen.
Precis som förra året har man inte ändrat på mycket alls och Tomten är inte den största stofilen i grannskapet.