Jagad av onda väsen

Ta en smula "Harry Potter", blanda med "Arthur och Minimojerna", "Narnia" och "Jumanji" och toppa med en regissör som inte underskattar sin publik och du har "Spiderwick". En film som lyckas dra in även den mest härdade realist i en förtrollad, men också grym värld av alver, vättar, orcher och troll.Handlingen bygger på bokserien "The Spiderwick Chronicles" om syskonen Grace och deras möten med det övernaturliga. När filmen börjar har familjen precis flyttat till en gammal släktgård som stått öde i flera år. Jared är den första att upptäcka att huset kryllar av oknytt. I ett hemligt rum hittar han sin anfader Arthur Spiderwicks fälthandbok över denna magiska värld, men den nya kunskapen har också ett pris.När Jared intet ont anande tar med boken ut i skogen, utanför den skyddande cirkel som omgärdat huset i alla år, startar en jakt där onda väsen är beredda att göra vad som helst för att komma över hemligheterna.Även om "Spiderwick" riktar sig till 12-åriga "World of warcraft"-spelare har regissören Mike Waters lyckats undvika de värsta barnfilmsfällorna. Som att ingen någonsin dör, eller att de skilda föräldrarna alltid blir ihop igen. Här skvätter det gröna trollblodet som utspilld tomatsoppa. Syskonen Grace får djupa köttsår från orchernas klor och pappan som skulle komma och rädda Jared, han kommer aldrig. Visst är "Spiderwick" urtypisk fantasy på många sätt, en okomplicerad historia om kampen mellan det onda och goda, men den höga ambitionen, tempot och den förtrollade stämningen gör det svårt att värja sig.