Jag vill ha korv!
Lätt huttrande står jag och ser hur pommes, mos, hamburgare och korvar samsas med bostongurka, räksallad, ketchup och senap i lass efter lass som langas ut genom serveringsluckan. Stekos och frityrolja har aldrig så förföriskt svept sina doftslingor kring mig som så här frampå småtimmarna. Tröttheten börja smyga sig på mig och lurar i bakhåll. Om bara den där gnagande känslan i magen blir stillad kommer tröttheten att slå mig i huvudet med sin vadderade sömnklubba.
På stekhällen vrider sig korvarna och glänser av fett. Skinnet är vackert rödbrunt och korvens mjuka böj gör ljusreflexerna i den flottiga ytan ännu vackrare och ännu mer aptitretande.
Ja! Jag vill ha korv! Och pommes, mycket ketchup och floder av senap. Fett är gott och salt är en gudagåva. Ge mig korv!
Saliven rinner till och näsan vädrar den ljuva gatuköksdoften. Snart skriker magen högt av hunger och mina ögon är som fastklistrade vid menyn bredvid serveringsluckan. Två kvar sen är det min tur.
Suget, som nu verkligen kulminerat i hunger, visar ingen pardon. Tanken är nu helt fixerad vid den där vackra korven, pommesarna som snabbt kommer att bli saggiga i nattluften och det röda flödet av ketchup. Komplicerade specialbeställningar gör mig otålig: jag vill ha korv NU!
Äntligen! Mina händer vilar på serveringsluckans rostfria oas. Jag vill ha korv och pommes med extra ketchup.
Jag betalar och nu är himmelriket nära. Korvskinnet glänser och mina ögon lyser. Jag sätter tänderna i korven, känner hur skinner brister med et nästan krispigt ljud. Jag tuggar, korvens bleka innanmäte fyller min mun.
Det är nu det slår mig igen fastän korven ser så läcker och tilltalande ut så tycker jag verkligen inte om smaken.
Nöjeskrönika
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!