Vi håller på att flytta. Det ska sorteras, städas och slängas. Packas ner och packas upp. Vinden rensas på diverse saker, men framförallt rensas den på kläder.
Jag har svårt att skiljas från mina kläder. När jag städar ur garderoben hittar automatiskt plaggen ett nytt hem i en låda på vinden. Detta blir problematiskt när flytt är på gång och nya garderobsutrymmet blir hälften så stort.
I kläder sitter minnen och upplevelser så att sålla bland dem är för många inget enkelt. Efter att ha rensat ut sex svarta sopsäckar är energin slut och en paus välbehövd. Jag har i tanken vant mig med att dessa kläder nu faktiskt ska skänkas till bättre behövande och känner mig lite nöjd över min givmildhet. För säkerhets skull ringer jag släkten och frågar om de möjligtvis vill ärva något.
Självklart vill dom det och mamma hämtar alla säckar för att sedan kunna agera lite jultomte. Innan hon åker säger hon -" det ingen vill ha sparar jag, du ångrar dig säkert".
Det är här vi har problemet och tjusningen med klädsparandet. Det går inte att spara allt, utan det gäller att plocka ut guldkornen. När jag blir gammal vill jag ha en sådan där "skattkammare" där varje plagg berättar en historia. Jag har sedan jag varit liten älskat att botanisera i min mormors garderob. Där har hon sparat massor med fina klänningar, blusar och jackor. Den blåa klänningen med matchande kavaj som hon hade på bröllop och den rosa kostymen som hon var extra vardagsfin i. Dessa plagg har nu fått nytt hem hos mig och har en given plats om det skapas en sådan där "skattkammare" en vacker dag.
Några plagg som jag ännu inte vet kommer få en plats i min skattkammare, men som ska få det i min uppdaterade vårgarderob är armlösa skjortor, mönstrade/färgade byxor och allas vår favorit tygsko. Jag hade vid utrensningen hoppats på att finna lite fina vårkläder. Sådan tur infann sig inte och jag får fortsätta undra vad jag hade på mig förra våren. Istället hittar jag kanske något nytt hos min mormor.