– Nej, jag är ledsen gänget, det är en ut, en in som gäller...
Det skulle kunna vara en lite trött ordningsvakt utanför ett inneställe som vant slänger ur sig repliken till några danssugna klubbkids i valfri stad i Sverige. Men det här gången var det inte så. Det var jag som sade det. Till en bokhylla.
Jag sneglade i bokkatalogerna inför årets bokrea och mitt litterära saliv rann till. Inte alls på det sätt som det gjorde för några år sedan – jag tycker faktiskt att utbudet blivit mycket sämre – men ändå, snålvattnet rann till.
Jag har några saker som jag gärna samlar på av någon helt oklar anledning. Påslakan är jag löjligt förtjust i. Välhumlade bärs är ett annat intresseområde. Det tredje, och viktigaste, är böcker.
Hemma har vi något som vi kallar "biblioteket", ett rum med fullt av böcker, en bekväm soffa och oftast hemskt mycket tvätt i väntan på stryk och vikning. Det stryks mer än det läses i det rummet men ändå, det känns bra att ha ett bibliotek.
Men det börjar bli trångt i hyllorna och det svämmar över på sina ställen. Det båda staplas och trängs, trycks och svärs för att få in mer i hyllorna som börjat bågna på sina ställen.
Får det egentligen plats mer? Den frågan ställer jag mig själv ibland. Och framför allt, ännu viktigare: läser jag verkligen allting som jag köper?
Jag traskade vidare in i sovrummet och kikade på nattygsbordet där en hel drös med böcker när som helst riskerar att tippa och väcka både mig och min sambo med ett litterärt "dön" mitt i skönhetssömnen.
Jag har läst jättemånga böcker, förut. Jag har köpt jättemånga böcker nu. Och nu har jag bestämt mig. Jag ska läsa dem också.
För att bara köpa utan att använda, det är lite som att köpa en snygg hushållsmaskin för att den ser just snygg ut på diskbänken, inte för att använda den. Det kan bli repor då. Det förhållningssättet gör mig svimfärdig.
Någon sådan person är inte jag i alla fall inbillar jag mig i mina bästa stunder.
– Det är du visst det, säger mitt dignande bibliotek och bligar på sig självt.
Och jag skäms. Så mycket text som bara ligger där och skräpar utan att bli läst, så många bokryggar som aldrig blivit knäckta, så mycket äventyr som aldrig blir upplevt.
Jag fortsatte samtalet med mig själv, i ganska hårda ordalag. Nu är det bestämt. För att få köpa en ny bok måste jag läsa ut en först. Det är hårda bud men: – Det är en ut, en in som gäller...