Mack Johansson säger själv att hans texter är kryptiska, att han skriver om världen som han vill att den ska vara. Och uppenbarligen är det något som går hem.
- Jag hade en låt i den amerikanska tv-serien True Blood förra året, det var en kontakt i Los Angeles som fixade med det och de gillade låten. Det har gått ganska bra nu ett tag, jag släppte en soloplatta i oktober. Jag har börjat skriva på svenska och det är annorlunda.
På vilket vis är det annorlunda?
- Det är svårt att låta rösten vara fri på svenska. Jag har väl alltid varit en sängkammarsångare på något sätt. Men det ska bli roligt också, nu kanske den svenska publiken verkligen lyssnar på texterna. Min åsikt är att det egentligen inte finns någon svensk musik, de klassiskt svenska artisterna som Ulf Lundell skriver ju amerikansk musik fast med svensk text. En svensk musiker jag alltid tyckt om är Cornelis Vreeswijk och jag har lyssnat mycket på tidig progg. Annars har mina influenser varit bland annat Jim Morrisson, Pearl Jam och Bob Dylan. Jag har lyssnat mycket på folkrocks-eran.
Mack har spelat musik väldigt länge och sånglusten hittade han när han fick syn på sin brors gitarr för första gången. Det började med punk och sedan dess har han bland annat varit medlem i gruppen Hyacinth House. I november ska han bli pappa för första gången och då vill han passa på att vara ledig.
- Det ska bli roligt och spännande att bli pappa. Jag tycker att många föräldrar jobbar för mycket, istället för en massa leksaker och sånt vill jag ge mitt barn tid med mig.
Hur känns det att spela i Blankaholm på lördag?
- Förr tyckte jag alltid att det var jobbigt att spela hemma, jag har försökt fly från mina rötter. Men nu känns det ganska behagligt och det är kul att många gillar min musik. Om jag har en bra dag och inte känner mig för blyg är det roligt att spela men jag känner mig alltid som en bluff innan jag ska upp på scenen. Det är först när jag börjar sjunga jag känner att jag kan det här.