Jag kan börja direkt med ett förtydligande: jag är inte singel i den bemärkelsen du tänker på (många av det motsatta könet som blir besvikna nu, det förstår jag).
Detta handlar om något så simpelt, men ändå livsviktigt, som musik.
Jag är nöjd med min spellista på Spotify, även om den – vilket jag tycker är ofattbart – fått utstå en hel del sågningar på diverse förfester senaste halvåret.
Där finns idel, förutom någon Lars Winnerbäck-låt som jag glömt radera, kanonlåtar.
Och jag arbetar tämligen frekvent med att hitta nya godbitar att addera till Genial Mix – som min lista heter.
Vassa tillskott på sistone: 2 Chainz – Fucking Problems, Emmelie de Forrest – Only Teardrops och Example – Perfect Replacement.
Det har dock gjort att jag tappat på en annan front.
I min jakt på vassa singlar har jag glömt att verkligen lyssna in mig på album, njuta av en helhet, hitta röda tråden och upptäcka nya bra band eller artister.
Annat var det för några år sedan.
Oj, vad jag tog för mig av musikens stora smörgåsbord. Och då hade jag tålamodet att ge ett fullängdsalbum en seriös chans, som i sin tur också gav mig ett sug av att bara få mer och mer av artisten eller bandet i fråga. Jag skapade favoriter. Gammalt ellet nytt spelade ingen som helst roll.
Imperial State Electrics självbetitlade album är ett exempel. Andra är Simme G – Att leva med skammen, Thin Lizzy – Rockers och Turbonegro – Retox.
Ännu duktigare var jag under mellan- och högstadietiden. Då gick jag till Åhléns skivavdelning och köpte en platta för 169 kronor. Det var en högtidsstund att stoppa i skivan i CD-spelaren.
Den tiden gav mig superalbum som Limp Bizkit – Chocolate starfish and the hot dog flavoured water, Linkin Park – Hybrid Theory, The Sounds – Dying to say this to you samt Thomas Rusiak – Magic Villa.
Jag ska inte påstå något annat än att jag avgudar Spotify. Det är en fantastisk tjänst som jag, och många människor, använder dagligen.
Men personligen har Spotify gjort mig sämre på att lyssna på album. Jag söker hela tiden vidare efter enstaka låtar – och det kan vara allt ifrån Aviccii och Petter till Erasure och Motörhead. Jag går inte ner på djupet någon gång.
Slutsats: jag har förvandlats till en singelkille.