Jag vet inte om det var Mat-Tina som skapade ett embryo till dagens hysteri en gång i tiden.
Men jag vet i alla fall att matlagningsprogram – i alla dess slag – är omåttligt populärt just nu.
Det är kända kockar som tävlar mot varandra, det är okända kockar som tävlar mot varandra, det är halv åtta hos mig, och det är bröderna Timell som står i en vacker skärgårdsmiljö, har det gemytligt och lagar trerätters ihop med en inbjuden kändiskock.
Jag erkänner: jag gillar program om matlagning. Det är intressant, det ser oerhört gott ut, man blir lite inspirerad. Fast ändå slutar det med att jag ändå rullar runt på korv stroganoff, spaghetti med köttfärssås och lax i ugn. Men det är inte min poäng här.
Det jag vill lyfta upp är det nya programmet Sveriges yngsta mästerkock. De har tagit konceptet ett steg längre.
Det har funnits tidigare dock, jag har sett Australiens version flera gånger. Och nu har alltså Sverige tagit rygg, som vanligt med utländska programidéer som blir en hit.
Barnen som är med och tävlar är mellan nio och tolv år gamla. I vardagslivet går de alltså i låg- och mellanstadiet. De ser på animerad film, de åker pulka på vintern – och de försöker lära sig åttans gångertabell.
Hur de lyckas med det sistnämnda vet jag inte. Det jag vet är att de lagar fullständigt briljant mat. De lagar mat till franska ambassaden, de lagar mat till en teaterensamble, de identifierar 20 ingredienser i en jättestor pizza – och de diskuterar huruvida dill hör hemma i det franska köket eller inte.
Jag blir lite misstänksam av allt det där. Det känns orimligt.
Jag menar, när jag var i den åldern var jag glad om jag kunde värma en Billys i mikron, hacka ett par tomater eller värma upp risgrynsgröt i en kastrull.
Jag var – och är fortfarande – tämligen beskedlig i köket. Men kan så små barn tillaga så restaurangmässigt käk som deltagarna gör?
Kalla mig cynisk, men jag har svårt att tro det.
Min fräcka tes lyder som följer: barnen får hjälp när kamerorna inte filmar, mycket hjälp. Mat-Tina, Leif Mannerström och Markus Aujalay berättar grundligt hur de ska genomföra alla moment innan. Sedan ger de barnen tips och råd vid behov.
Trots allt detta: klart som tusan att ungarna är duktiga. De är supertalanger. Jag tror att de utför alla praktiska moment själva. Och bara en sån sak är värt all beröm i den åldern.
Men att barnen gör allt på egen hand, utan någon som helst vägledning.
Nej, jag köper inte det.