För någon som inte är van vid klassiska konserter kan nog stämningen verka ganska allvarlig. En man i bänkraden bakom mig viskar till kvinnan bredvid att man aldrig applåderar mellan olika satser så när en sats är färdigspelad blir det väldigt tyst i Marieborgskyrkan. Det är Stråkkvartett i d-moll, "Voces intimae" (intima röster) de spelar och även för ett otränat öra är det oerhört vackert. Kompositören till verket, Jean Sibelius, började skriva det i november 1908 och när det var färdigt skrev han att det "frambringar ett leende till och med inför döden".
Det är imponerande att en orkester med 15 musiker kan vara så samspelta som Camerata Nordica är. De visar också att en text kan vara helt överflödig, man förstår precis vilka känslor och sinnesstämningar som förmedlas i musiken. Om man tänker sig musikstycket som ett hav så är det både porlande bäckar, lugna fridfulla vatten och dramatiska stormar. Det är lätt att förstå musiken, även om det uppenbart är ett - tekniskt sett - väldigt imponerande musikstycke.
Camerata Nordica är från Kalmar län och har blivit en av de ledande orkestrarna i Sverige. Camerata betyder en orkester utan dirigent och Camerata Nordica visar att en helhet och en samspelthet kan skapas utan en taktpinne.