Inte särskilt spännande

Roland Emmerichs filmer utmärks av tre saker: De är dyra, korkade och fulla av specialeffekter. Det kan man tycka vad man vill om; mer ofta än sällan blir resultatet väldigt underhållande. Emmerichs senaste film, "10 000 BC", följer mallen. Det är "Conan barbaren" möter "Jurassic park" i en påkostat animerad istidsaction där honnörsorden heter frihet och familj. Mammutjägaren D'Leh, en ljushyllt typ med dreadlocks - mest liknar han en tysk husockupant (stort tack för att luktbion floppade) - får sin blåögda flickvän kidnappad. D'Leh tar sitt vita spjut och sina kompisar med sig över bergen för att hämnas på de svartmuskiga skurkarna, som för att undvika missuppfattningar fått turbaner på huvudet. Först är det snö, sen djungel, sen öken. På savannen träffar D'Leh några mörkhyade stammar som väntat jättelänge på att "han som kan prata med sabeltandade tigrar" ska komma och leda dem i kampen mot de teknologiskt överlägsna förtryckarna. Så det gör D'Leh. Sedan bryter upproret ut. Kanske är det tokigt att tala om otidsenlighet i en förhistorisk kontext, men hade det funnits ett världsmästerskap i anakronistiskt filmskapande hade Roland Emmerich varit ny mästare. Särskilt spännande är det inte heller.