Inte så krystad som "Dogville"

1933. Grace har lämnat det förstörda Dogville och färdas genom Alabama med sin gangsterpappa och hans tungt beväpnade eskort. De passerar plantagen Manderlay där härskare och trälar lever kvar som om slaveriet aldrig avskaffats.
Grace, med sin egen förnedring i Dogville i färskt minne, griper in och störtar härskarna. Under ledning av henne själv och några av pappans män ska hon demokratisera Manderlay med våld. Vad hon inte inser är hur snabbt nya maktspel avlöser de gamla och att världen, inte ens den amerikanska södern, är så svartvit som hon trott. Och kanske hoppats.

Med "Manderlay" lyckas Lars von Trier upprepa flera av sina gamla trolleritricks från "Dogville", skala bort ett par som inte fungerade och lägga till nya som fascinerar och förvänder synen på publiken ännu en gång.
Den avskalade, gravt teatrala scenografin är kvar, men den passerar mer friktionsfritt den här gången. Nicole Kidman är borta och ersatt av Bryce Dallas Howard, en förbättring på alla plan; där Kidman var alltför upptagen med att vara Kidman, en glasfigurin på en leråker, gör Howard människa av Grace.
Mest av allt luras von Trier - återigen - genom sitt lösa påstående att "Manderlay" handlar om USA. Den utspelas där, men det är inte samma sak. Snarare kan man se den som en dissekering av alla system, inte minst de socialistiska, där rättvisans utopi ska framtvingas med vapen i hand.

Filmens konflikt utspelas mellan egoismen och det allmänna bästa - vill man få till det riktigt kan man säga att där "Dogville" visade människans förmåga till uppoffring rör sig "Manderlay" kring hennes oförmåga.
Här visar också Lars von Trier upp sina allra bästa sidor som manusförfattare. Millimeterprecist undviker han alla enkla morallösningar och låter med blixtsnabba rockader de onda bli goda, det sanna bli lögn och tillbaka igen. Trådar knyts ihop, allt har två sidor, människan är människans varg och slaven är slavens härskare.
"Manderlay" är inte lika självupptagen och krystad som "Dogville". Den är mer lättfotad, smartare, mer komplicerad men samtidigt enklare. Bättre.