Även inuti fåran faktiskt. För det är svårt att inte stöta sig. För i musiken finns mycket kontroversiellt.
Fredrik Strage konstaterade för inte så länge sedan att det inte är kulturens uppgift att stå för det sunda förnuftet, och det kan jag skriva under på.
Faktum är att mycket som man (i alla fall jag och många med mig) lyssnar på och tycker är väldigt bra både har tveksamt textinnehåll och är skapat av personer med tveksamma åsikter och livsåskådningar. Mycket hip-hop är både sexistisk och våldsbejakande. Mycket black metal är värre. Annat är ännu mer extremt. Popmusik går ofta, lite omärkbart över gränsen. Utan att be om ursäkt. Och det tycker jag är okej.
Det finns textrader som jag skulle skämmas ihjäl om jag råkade gnola på när jag står i kön på Hemköp. Det finns textrader som jag skulle få be om ursäkt för om någon hörde. Jag skulle nog få stryk om jag gnolade på andra. Men lyssnar gör jag.
Men lite förvånad blev jag allt när Gudrun Schyman hoppade upp på scenen och dansade med Pharrell Williams härom veckan. Hans peppiga låt "Happy" har spridit sig och är härlig och dansant på det där livsbejakande sättet som många verkligen gillar.
Pharrell har på sista tiden stigit fram och velat beskriva sig som kvinnornas försvarare, bland annat på den där konserten. Men jag kommer ihåg Pharrell från N.E.R.D-dagarna och jag tänker mest på låten Lapdance. I versionen av videon som gick sent om nätterna hade nästan ingen av kvinnligt kön kläder på sig, det har de sällan i videos som sänds sent på nätterna. Det finns nämligen ofta en mer avklädd version, strax utom räckhåll för de som går och lägger sig efter Skavlan.
Den dansanta om än så bespottade låten "Blurred lines", där Pharrell är medsångare har fått enorm kritik för att vara direkt kvinnoförnedrande. Både videon och framförallt texten är...tveksam.
Och så står Gudrun där och dansar.
Och vet ni, det stör mig inte. Ingen artist har ett så rent bagage att det skulle vara säkert för en politiker att dansa med dem.
Men...någon på Kulturnyheterna passade på att fråga Pharrell om det något självmotsägande i hans gärning och hållning när han ändå var i Sverige. Han blev alldeles perplex och förstod inte hur reportern kunde fråga något så dumt. Pharrell vill ju vara kvinnokämpe. Hur kan man konfrontera HONOM? Hans misogyna nästintill kvinnofientliga låt med Robin Thicke ligger så långt bort i historien att den borde ha förlåtits. Det var ju typ ett år sedan.
I kulturen ska allt få plats. Man får provocera och man får utmana. Ställa frågor och vara obekväm. Men då får man också ta att någon gör samma sak tillbaka och förklara sig.