Något revolutionerande har inträffat. Det har blivit okej att vara snäll - ja det har rent av blivit eftersträvansvärt och nästan lite hippt. Det var i höstas som det började. Det var då läkaren Stefan Einhorns senaste bok om medmänsklighet utkom (ni vet författaren till boken "Konsten att vara snäll"). Och i samma veva tog den ökänt elake bloggaren Alex Schulman plötsligt avstånd från sitt tidigare bloggliv. Schulman förklarade i medierna, med ångerfull sammetsblick, att hans bloggalterego blivit till ett monster som inte längre gick att kontrollera. Han tillade också att det egentligen var "läsarnas" fel att han hade utvecklats till att bli en så elak människa. Han gav ju bara "läsarna" vad "läsarna" ville ha. Alex Schulman ville inte längre vara ett monster, för innerst inne var han ju snäll! Kort och gott - elakhet har blivit ute och snällhet inne, och vi som fått höra kommentarer som "kossor är också snälla" kan nu få upprättelse. Äntligen. Vem minns inte de där tillfällena i skolan då man, anonymt förstås, skulle skriva listor med positiva omdömen om varandra. Så småningom hade var och en ett tjugotal ihopknycklade lappar framför sig. Med stor förväntan, blandat med bävan, vecklade man ut dem och tog del av innehållet. "Snäll" - det var det mest frekventa omdömet om mig. Något som jag knappast tog som en komplimang, snarare som en förolämpning. Ordet snäll var ju så intetsägande, möjligen kunde man sätta likhetstecken mellan snäll och tråkig resonerade jag. Helst ville man ju få omdömen som "rolig", "snygg" eller "duktig på idrott". Avundsjukt sneglade jag på dem som fått just sådana. Men något har alltså hänt. Ordet har plötsligt återfått sin positiva laddning, och det med besked. Att vara snäll är inte längre detsamma som att vara mesig eller naiv. Några dolda innebörder av begreppet finns inte kvar. Med andra ord känns det numera inte alls särskilt tokigt att betraktas som snäll. Enligt Stefan Einhorn är denna - förut så bespottade - egenskap en av de enskilt viktigaste framgångsfaktorerna i våra liv. För egen del tror jag också att man sover bättre om nätterna av att vara snäll än av att ... ja, av att inte vara det. Och förresten, vad är det för fel på kossor?
