Utanför muren stod båtarna på rad, även där var det mat och musik som gällde.
- Det har varit fullt på torsdagen och drygt halvfullt på fredagen. Det är ett par hundra bättre än förra året. Men vi får se vad vi ska göra för att förbättra oss, säger Hansi Schwartz.
Familjen Mörk gjorde ett uppskattat framträdande. Bland annat ett potpurri av kända visor såsom "Pappa kom hem", "I roslagens vagga" och "En kväll i april".
- Det är fantastiskt kul att vara här och att få representera Västervik. Vi har visan att tacka för mycket. Inte minst festivalen som satt oss på kartan. Det är ingen visfestival utan lite doft av syréner och jasmin, säger Roger Mörk och tar ton i den kända visan med samma namn.
Dottern Elin såg själv ut som en blomma i en vacker vintageklänning, som fyndats Västervik.
- Så himla roligt att hitta något secondhand som inte alla andra har. Men mamma fick sy om den, så jag kunde andas, säger hon och ler.
Jack Vreesvijk har varit med på festivalen de senaste åren.
- Jag har nog spelat i Västervik tio- elva gånger skulle jag gissa. Det är underbart! Det är ingen annan visfestival som kan mäta sig med den här. Det är den som är den stora grejen för alla "vis-knuttar", säger han.
Jack åker landet runt på spelningar, helst mindre konserter.
- Jag trivs bäst om det är mellan 300- 500 personer i publiken och gärna inomhus. Jag gillar inte festivaler egentligen. Förutom den här Visfestivalen. Ringer de nästa år kommer jag, säger han.
Hans repertoar bestod av Taube, eget material och lite Cornelis.
- Jag har aldrig färdiga låtlistor utan kör det jag känner för. Min favoritvisa är "Man borde inte sova" av Jeremias af Tröstelösa. Det var en trubadur på 1800-talet, berättar Jack Vreesvijk.
Ett nytt inslag för i år var Göteborgsbandet Vier Brillen. Sex spralliga grabbar som påminde om Hasse och Tage.
- Det är här man vill spela om man spelar visor. Där Cornelis och Sven-Åke spelat, säger Olle Huldén.
Det är han som gör deras låtar, med namn som "Tio timmar på Ullared" och "Får jag tälta i din trädgård".
- Vi är inga klassiska vissångare. Det brukar vara en allvarlig man med gitarr, säger Olle.
- Vi är inte så mycket hjärta och smärta, fyller Christopher Rigdahl in.
Även detta band var fascinerade av publiken.
- De lyssnar verkligen på texterna och förstod till och med våra Göteborgsskämt. På vanliga ungdomsfestivaler ska man vara snygg och sexig, det är inte lika viktigt här, säger Olle.
- Då kanske vi har en chans då, säger Peo Lundgren och hela gänget brister ut i skratt.