Indiansommar som poesi på scenen

Indiansommar, det är ett begrepp som vi tagit till oss från Nordamerika. Här säger vi mera brittsommar och menar samma sak, sommarens sista, ofta krampartade försök att vara vacker, varm, god. Men indiansommar låter mer lyriskt än den sommar som av okänt skäl syftar på heliga Birgitta. Att Jaques Werup valde Indiansommar som titel på det musikpoetiska möte han bygger upp tillsammans med Pernilla August är ett gott val.

Det sceniska möte det handlar om är en roman, i och för sig bara en och en halv timme lång, som börjar i den första förälskelsen och tar avsked när hösten hotar. Jaques Werup står där i kraft av sina ord. Jag erkänner gärna att jag mer uppskattar att läsa honom än lyssna som igår kväll i Bryggaren. I läsningen slipper man hans skånska skum i språket. Även om skärpan bättrar sig under spelets gång gör otydligheterna ofta att man missar vissa budskap. Någon riktig skådespelare är han inte, med sina två gester. Pernilla August är så annorlunda, så stor på scen i sin enkla klarhet. Sångerska kan man inte kalla henne, men äktheten i hennes utstrålning tar man till sig direkt.

Uppsättningen är modig. Två aktörer ställer sig rakt upp och ner på en scen, och ingen av dem är komiker. Att Indiansommar ändå känns så stark hänger ihop med helheten. Allvaret bjuder till koncentration, ja fångar publiken. Livet som ämne kan ju aldrig bli ointressant. Först kärleken, före och efter kriser. Så den svarta sjukan. Mognaden som lugnt växer fram i henne genom barnen men som tvingar sig in i hans liv. Präktigheten som gör hjärtkamrarna till trälådor. Övermognaden när skräcken för döden trevar sig in i nerverna. Trösten - att kärleken lever och åter blir stark. Jaques Werups lyrik är både tät och vacker.
I helhetsbilden ingår pianisten Rolf Sersam som inte bara stöder Werups och Augusts sånger med finkänsligt spel. Med tidens diskreta, elektroniska verktyg penslar han också fram ett slags kulisser av toner.
Det där om modet som jag nämnde kan jag nog ta tillbaka. Även för ett par år sedan var samma grupp ute på en turné med Indiansommar. Turnépremiäreni Västervik var alltså egentligen en nypremiär. Efterfrågan, önskan om en ny omgång har varit varit på gång länge. Pernilla August har en alldeles egen förmåga att skapa täthet omkring sig. Och det är inte bara Jaques Werups texter som bäddar för detta. Trots en viss otydlighet saknar han inte förmågan att få folk att lyssna. Premiären i Bryggaren blev inte fullsatt men kändes så. I kväll kommer Indiansommar till Kalmar. Missade någon Västervikspremiären är ändå mitt råd: kör inte dit. Den föreställningen såldes ut redan i förköpet!