Släng lite tidigt Red Hot Chili Peppers, lite Radiohead och en del stonerrock i grytan. Rör om med en poppig slev och lassa upp IKE på ett rockfat.
Tredjeplatsen i länsfinalen i Musik direkt blev ett bra pris. Inspelning och spelning som huvudakt på konsert i Mörbylånga passade IKE fint. Studiovana passar när man ska satsa. Och det ska IKE göra, förhoppningsvis och antagligen. Framtiden är lite oklar, tre medlemmar av fyra blir utsprungna studenter i sommar.
Musiken jammas ihop, sångaren Jon Egerlid skriver texterna på engelska. De handlar om allt möjligt.
- Det är väl tillståndet i världen jag skriver om ibland, ur en något naiv sjuttonårings perspektiv, säger han och skrattar lite smått.
Han sjunger även texter om att vara annorlunda, och om saker som sticker ut från det vanliga.
IKE känner varandra väl och de har en viss jargong, det märks. Och det verkar också vara det som lockar mest, att vara en grupp, en gemenskap.
- Det blir ett utbyte som man inte får när man spelar själv, säger Moltas Olofsgård som spelar bas.
Nu vill de spela, repa och göra sin musik. De tänker satsa mer på att höras, att märkas på internet och kanske, bara kanske, ha lite tur och bli upptäckta. Men det är egentligen inte lockelsen.
- Vi vill spela och har roligt under tiden, säger gitarristen Henry Ljunggren. Det är musiken som är viktigt.
Mannen bakom trummorna, bandets yngsta medlem Erik Lundin fortsätter:
- Om man skulle få pengar vore det en bonus men det får aldrig vara huvudskälet. Vi gillar att spela bara.
På frågan varför de kallar sig för IKE, blir det tyst. Sen bollas den vidare mellan alla medlemmarna. Svaret verkar sväva i rymden någonstans.
- Vill du ha den tråkiga versionen? Jon kikar lite undrande under sin lugg.
Ja tack.
- Vi har haft olika namn men IKE är kort, snärtigt och lätt att komma ihåg. Det är därför.
Om några år - när Rollings Stone Magazine knackar på dörren - kanske svaret är ett helt annat.