I skuggan av sin store far

Det här är tung och dyster läsning, och stundom på gränsen till alltför privat.Jill Tingsten Klackenberg skriver om sin morfar Herbert Tingsten och sin mor Kaj Tingsten, Herbert Tingstens enda barn. Det handlar om en människa som hela sitt liv lever i skuggan, inte bara i skuggan av sin store far utan också av sin mor och andra. Hon är ett olyckligt barn, ängslig, bortstött, med dåligt självförtroende och bristande självbild. Som vuxen blir hon alkoholist med olyckliga förhållanden och fyra barn. Dottern Jill är yngsta barnet och hon utforskar nu förhållandet mellan sin mamma Kaj och morfadern, men också sitt eget förhållande till de två. Hon går tillbaka till egna minnen och berättelser, gamla dokument, brev, Tingstens memoarer med mera, och sätter det i relation till sin egen bild av sin uppväxt.Det är naturligtvis intressant att se Herbert Tingsten i ett helt annat ljus än vad vi är vana vid. Men framför allt är det en gripande berättelse om en olycklig kvinna. Under läsningen funderar jag ibland på varför Jill Klackenberg har skrivit boken, om hon gjort det främst för sin egen skull, för att komma till rätta med de många svåra och blandade känslor som hennes uppväxt måste ha fört med sig. Eller om hon vill ge sin mamma upprättelse. Oavsett skäl är det här hon ibland blir väldigt privat i sina egna tillbakablickar. Det är uppenbart att både dottern Kaj och dotterdottern Jill själva aldrig helt frigjort sig från den intellektuelle giganten Tingsten, en i känslomässig och praktisk mening frånvarande pappa och morfar.Jag tycker om den här boken, den går till hjärtat och jag vill trösta. Den till och med kommer mig alltför nära ibland, blir så brutal att den är obehagligt. Att ett barn, som var barn när jag var barn, får leda hem en stupfull mamma från krogen, svider till.På så sätt blir den här historien generell och allmän, den sätter ord på erfarenheter som många delar.