I gränslandet mellan dröm och verklighet

Handen på hjärtat: Finns det något mer ointressant än när någon berättar om sina drömmar? "Och då - hi hi - kom Lasse in i vardagsrummet med en stor pumpa i handen men det var inte Lasse utan han hade förvandlats till en fälthare och." sluta, vill man skrika, ditt undermedvetna är oerhört fascinerande men bara för dig själv.
Michel Gondrys drömmar och undermedvetna är, förstås, en helt annan sak. Det vet alla som sett "Eternal sunshine of the spotless mind". Michel Gondry är nämligen galen. Eller: Han verkar kastas omkring på livets hav som en segellös jolle, piskad av stormvindarna från sin egen vansinniga kreativitet.

I "The science of sleep" har Gondry putsat bort de översmarta maneren från "Eternal sunshine" och antagit en ännu mer naivistisk, lekfull form. Mexikanska stjärnan Gael García Bernal spelar Stéphane, en ung man som återvänder till sin födelsestad Paris där han faller offer för ett jobb som är lika tråkigt som hans förälskelse i grannkvinnan är underbar.
Men Stéphane har ett problem. Han har aldrig riktigt kunnat dra gränsen mellan dröm och verklighet. Det är just i det gränslandet som filmen utspelar sig, och Gondrys skildringar av Stéphanes drömmar gör den till ett visuellt nöjesfält av sällan skådat slag.

"The science of sleep" är inte allas drömfilm. Den kommer att hitta en publik som inte är stor men definitivt hängiven.
Det mesta är Gondrys egen förtjänst, men han kan skicka ett stort tack till Gael Garc?a Bernal som gör en av sina bästa rollprestationer någonsin. Hans Stéphane lallar omkring i en gullig galenskap, han är helt borderline i sin tolkning av vad kärleken kan ställa till med oss alla.