Hypnotiska effekter på ny Oasisplatta

Det här kom lite oväntat. Även om somliga hävdade att bröderna Gallagher var tillbaka i toppform redan med förra skivan, "Don’t believe the truth", var det svårt att förutse att den här skulle bli än mer övertygande - rentav deras bästa sedan "(What’s the story) Morning glory" från 1995.Men räkna inte med omedelbara allsångsmelodier och refränger på "Dig out your soul". Noel Gallagher har lämnat det konventionella låtsmidet bakom sig, struntat i de mest söndernötta ackordföljderna och i stället låtit musiken växa fram spontant i studion, med tunga rytmer och malande riff som tar så mycket utrymme att effekten blir hypnotisk för alla med tålamod. Singeln "The shock of the lightning" är ett typexempel, liksom "Waiting for the rapture" och "The turning", som minner om The Beatles mest magiska stunder.Samtidigt har brodern Liam hittat ett mer avslappnat uttryck i sångrösten, utan den utstuderade uppkäftighet som tidigare kunde överskugga hans känsla för melodier. Lyssna inte minst på egna kompositionen "I’m outta time", en finstämd Lennonsk ballad med pianoklinket lånat från "Jealous guy".Överlag ekar den maffiga produktionen av brittisk och psykedelisk 60-talspop, med sitarer, Mellotroner och Andy Bells basgångar stulna från Paul McCartneys Rickenbacker, säg, 1966.Men trots retroinfluenser och sedvanliga nonsenstexter lyckas Oasis göra musik som känns relevant och själfull igen. Tro’t eller ej.