Hyllning till småföretagaren

Kanske ser vi det första trevande steget mot en trend här.
Svensk film har ett tydligt vänsterperspektiv och har alltid skildrat företagaren som utsugare, en storpotät som ger hjälten sparken, ägnar sig åt fiffel som hjälten avslöjar eller, om det är en pappaföretagare, uttrycker sin stora skepsis till hjältens planer på att gå åt sitt eget håll på livets glada stig.
Nu kommer två filmer - "1000 miljarder" och "Miraklet i Småland" - som båda gjorts ur ett nytt perspektiv. Den av Skattebetalarnas förening finansierade "1000 miljarder" ironiserade över det svenska skatte- och bidragssystemet, "Miraklet" är en hyllning till småföretagaren, entreprenören, tanken att uppfinning plus svett lika med välstånd.
Filmen bygger på intervjuer med människor från Gnosjötrakten, den svenske företagarens Klondyke. Den skildrar halvdokumentärt tre generationers småfabrikörer, från farfar grundaren via sonen förvaltaren till sonsonen förslösaren. Resultatet är en sorts snabbspolad "Krönikan" utan budget, en bild av ett svunnet Sverige där entreprenörer och revolutionärer bildade bolag tillsammans med en filial på var sida om klassgränsen.
Till en början är entusiasmen i Carl-Johan Seths magiska realism smittande. Sedan segar "Miraklet" till sig och blir repetitiv och klumpig samtidigt som skådespelarinsatserna (många amatörskådespelare från trakten) ställer sig i vägen som irriterande svagt.
Före "Miraklet i Småland" visas elevfilmen "Tillväxtsjukan", en produktion som mest väcker frågor om hur lite som egentligen krävs för att man ska få plats på en svensk bioduk.