Hur foga samman tillvaron?

Hanna Nordenhök kallar sin debutdiktsamling Hiatus. Nog bidrar ordbokens upplysningar om vad hiatus står för också till begripligheten av lyriken. Hiatus innebär en öppning i kroppens mjukdelar eller skelett. Hiatus sacralis är till exempel den nedre öppningen i korsbenet för ryggmärgskanalen.
På ett liknande sätt som kroppsvätskan genom en sådan öppning förbinder olika platser i och utanför kroppen arbetar Nordenhök enträget genom hela samlingen med att komma till rätta med allsköns positioneringar i tillvaron.
Ibland skriver hon med en referens till teves barnprogram att här är inte där man är, för att omedelbart därefter laborera med avancerad semiotik. Poeten skriver, och det är inte sökt att höra Roland Barthes sufflera versen: "Punkten i bilden där du plötsligt kunde tala."

I en dikt som möjligen kan uppfattas som en programdikt konstateras att "Bokstaven får inte plats i bokstaven. Det finns ingen bokstav." Så sant!
Men om nu poesin precis som öppningarna i människokroppen är till för att kommunikation skall bli möjlig - föreningar om man så vill - krävs en kropp för såväl dikten som kroppsöppningen för att ett dränage skall uppkomma. Problemet med just en sådan språkkropp uppmärksammar författaren själv tycker jag. Hon skriver:
Smuts och skator.
Tröga fält som hela tiden måste KOMMA IN I DIG.
Att leva är: att säga något
Hanna Nordenhök debuterade som dramatiker med pjäsen "I henne, och hon fylldes" som sattes upp på Radioteatern 2005.