I dag på förmiddagen samlas i aulan på Ellen Key-skolan, tidigare högre allmänna läroverket, ett 60-tal elever,som tog studenten 1965 - det är med andra ord fråga om 50-årsjubileum.Vi har haft liknande jubileer efter 20,30 och 40 år. I aulan hälsas vi välkomna av kommunalrådet Tomas Kronståhl och VT-krönikören Roger Källström,också han student 1965, talar om ”västervikiskan”.Och så blir det klassupprop och ett par Västerviksfilmer.
Gissar att flertalet studenter vill komma tillbaka till jubileet av det enkla skälet att vi hade det så bra under gymnasietiden. Begrepp som mobbning och kränkning kändes då avlägsna. Vi känner oss nog alla som stolta Västerviksambassadörer. Många av oss hyser stor tacksamhet mot Västervik.
Gick själv i en latinklass med 17 flickor och två pojkar. Snacka om att bli ”fostrad” av 17 tjejer. En fostran som jag haft stor nytta av i arbetslivet. I latinklassen fann jag dessutom min livskamrat Marie-Louise.
Arbete med att starta elevråd och debattklubben Origo med Thomas Mossberg och framför allt medlemskapet i Delta Sigma tillförde en bredd i kunnande om politik,kultur,vitterhet och tonkonst, som inte skall underskattas. Och dessutom som med Delta Sigma livslånga vänskapsband.
Tror att flera av oss även om vi nu alla klättrat över pensionsåldern vill betala tillbaka till Västervik för allt det goda vi fick under gymnasietiden. Få kan säkert som Björn Ulvaeus ge tillbaka till Västervik i form av ett hotell- och konferensbygge på Slottsholmen. Men jag är säker på att vår studentgrupp och framför allt grupper efter oss sitter inne med uppslag,ideer och tankar om hur Västervik kan bli en ännu attraktivare kommun. Frågan är bara hur detta nätverkande skall kanaliseras - kan Västervik Framåt vara en möjlig aktör ? Kanske värt att följa upp i dessa twitter- och facebookstider !
Annat 50-årsminne för mig är också kontakten med VT. Fick sommaren 1965 semestervikariat på VT. Flera klasskamrater fick sommarjobb på St Gertruds sjukhus. Säkert bra för alla inblandade att jag hamnade på VT och inte på Sankta Gertrud. I latinklassen var det 17 tjejer och två killar. På VT:s redaktion var däremot den manliga dominansen total – minns inte att det fanns en enda kvinnlig reporter. Här fanns storheter som elegante chefredaktören Arne Lindström,redaktionssekreteraren Gunnar Friberg,nästan alltid klädd i fluga,Arne Berget Holst,som sprang på allt, nattchefen Folke Jimmy Magnusson,lovande journalisten Sven-Åke Lindblad, sportchefen Håkan Larsson och Stig Löparn Karlsson – vilket gäng ! Och vad de alla generöst delade med sig av sina journalistiska kunskaper och erfarenheter till en gröngöling ifrån Skedshult. Den sommaren var jag också på VT:s Gamlebyredaktion med lokalredaktören Rolf Lyngell som boss. Så mycket Gamleby folkpark som sommaren 1965 har jag aldrig varit med om under hela mitt liv.
Så i kväll samlas vi alla studenter årgång 1965 på Gränsö slott för att återigen uppleva gamla minnen och inte minst härma och imitera våra kära lärare. Latinläraren,som alltid sade att ”ni är så usla, det är som att sträcka ut tungan genom ett öppet fönster, det smakar ingenting.” Eller franskläraren som inte tyckte att flickorna efter gymnastiken på Bökensved behövde duscha, eftersom det regnade ute.
Härliga tider – strålande tider – sjung om studentens lyckliga dagar...