Humor och skönsång sista kvällen

Efter en dag med mörk himmel, regnskurar och blåst blev kvällen över förväntan. Någon timme före öppningen av visfestivalens sista kväll kom både solen och värmen till Västervik. Och visst verkar festivalarrangören Hansi Schwarz ha en tumme med någon där uppe, för det var inte bara det fina vädret som besökte hans festival. Trots rapporter om dålig biljettförsäljning dagarna innan var det till synes fullsatt inne i ruinen. I bänkraderna framför scenen smaskades det på medhavd matsäck och skålades med glas fyllda av medtaget baginboxvin. Publiken verkade nöjd och även artisterna verkade vara glada över att äntra scenen på Visfestivalen.Förste artist ut på scenen var den folkkäre skådespelaren Göran Engman, även känd som "Sören" i Tv-serien Skärgårdsdoktorn. Och när Västervikssonen började spela Elvislåtar på sin gitarr kom publiken igång. Det var alltså inte bara visor som spelades i ruinen på lördagen utan även rock’n’roll. Mer av den varan skulle det bli prov på när Sanna Carlstedt äntrade scenen. Det krävdes bara en låt innan hon slog sin gitarr sönder och samman, inför en jublande publik. När hon sedan tog med vännen och artisten Rebell-Robban, känd för sina tunnelbanekonserter i Stockholm, upp på scenen vaknade publiken till ytterligare. Och till verserna "Om alla kommer med" var det både armkroksgung och stående ovationer ute i publikhavet. Efter Sanna Carlsteds konsert var det slut med det vilda för den här gången. Om artisterna Prunes och Sebastian Sundblad finns inget särskilt att säga. Varken burop eller missnöjesyttringar från publikens sida men måttliga applåder och ett sorl av viskningar om väder och semesterplaner under konsertens gång kan inte vara ett särskilt gott betyg. Bortglömda Vreeswijklåtar och fransk dragspelsmusik var uppenbarligen inte lika populärt hos publiken som rock’n’roll. Kanske något för arrangören att tänka på inför nästa års festival. I övrigt bjöd inte kvällen på några större överraskningar. Det skrattades åt Stefan Ljungkvists skämt och sjöngs med i Susanne Alfvengrens gamla klassiker. Visfestivalsveteranen Lasse Tennander rev även han av några av sina hits. Och trots att de kalla havsvindarna började tära på publiken när klockan närmade sig tolv var det ändå fullsatt fram till den gamle idolens sista låt.Visfestivalens publik var artig och glad men även dömande. Om antalet rop med önskemål om "en gång till" mätte publikens uppskattning var det bara ett fåtal av artisterna som föll publiken i smaken, även om det givetvis på artigt manér applåderades åt samtliga artister. Visvärden Sid Jansson utförde sitt uppdrag föredömligt. Likt en jultomte som läser upp julklappsrimmen inför ivriga barn på julafton presenterade han sina artister både omsorgsfullt, ömsint och med glimten i ögat.Sammanfattningsvis verkar festivalbesökarna gilla gamla klassiker, både bland artister och i deras låtval. Och trots att vissa gick bättre hem hos publiken än andra var stämningen på topp under hela kvällen. Inga sura miner eller missyttringar märktes heller i trängseln ut ur ruinen efter sista låten, det måste vara ett gott betyg till Hansi och hans vänner.

Humor och skönsång sista kvällen

I strålande sol avnjöts årets sista Visfestivalskväll. Rock’n’roll, gotländsk viskonst och gamla klassiker fick publiken på bra humör.