Hon vill inte åka bort

För snart 20 år sedan gjorde författaren Janet Frame från Nya Zeeland succé i Sverige med sin tredelade självbiografi "En ängel vid mitt bord". Hennes liv är intressant och han har en förmåga att berätta om det så att det fängslar läsaren.Nu kommer en ny roman av hennes hand, utgiven postumt. Hon gick bort 2004, 80 år gammal. Anledningen till att den ges ut först efter hennes död är att hon ansåg den vara alltför personlig så länge hon levde. Jag är tacksam att hennes systerdotter Pamela Gordon, som förvaltar hennes litterära arv, beslutat ge ut den nu.Det är en i grunden enkel intrig. Författarens alter ego Grace Cleave åker på besök hos bekanta i norra England över en helg. Hon har tvekat länge till resan, hon är en person som inte känner sig hemma med andra, hon anser inte att hon har det vi idag kallar social kompetens, och vill hellre sitta hemma vid skrivmaskinen i sin källarlägenhet i London.Hon är orolig för vad hon ska tala med dem om, hur hon ska kunna säga det rätta och visa den rätta uppskattningen.Kvinnan i familjen hon besöker har, precis som Grace själv, sin uppväxt på Nya Zeeland. Men bara det räcker inte för att den skygga Grace ska känna samhörighet och slappna av.I boken tillbringar vi de här tre dygnen, någon gång under tidigt 60-tal, med Grace på besök hos familjen, varvat med tillbakablickar i hennes eget liv. Hon får impulser att tänka tillbaka på sin barndom, den brokiga uppväxt hon haft i en stor men ganska fattig familj som flyttade ofta. Det är knivskarpa iakttagelser av omvärlden, såväl då som nu. Små sprickor i den familjeidyll som värdparet vill visa, likaväl som i Graces egen uppväxt.Grace Cleave är en utåt sett socialt osäker och kanske lite tafatt person, men inom sig har hon ändå en självsäkerhet i sitt arbete som författare, som berättare.Detta är en kanske främst sorglig berättelse om en människa som inte riktigt passar in i det samhälle hon lever och i de förväntningar som ställs på henne, men som ändå inte är beklagansvärd. Ytterst välskrivet, litterärt och gripande på en alldeles egen flyhänt prosa.