Hon målar sig fri från smärta
- Jag har målat sedan jag var en liten pluttelutta.
Men trots det, så var det först när hon för sex år sedan sjukpensionerades på grund av reumatism och en whiplashskada som hon fick tid att satsa på konsten.
- Jag måste hitta på sätt att distrahera mig från smärtan. Att måla är ett utmärkt sätt att göra det. Jag går helt upp i det och glömmer till och med bort att äta, säger Mona Schiller.
Hon är född och uppvuxen i Västervik, men sitt vuxna liv har hon spenderat i Sörmland, Härjedalen och Sydafrika. Först i samband med sjukpensioneringen valde hon att flytta tillbaka till födelsestaden, där hennes föräldrar fortfarande bor kvar.
- Jag köpte ett hus i Verkebäck för att få vara i fred med mina smärtor. Somrarna tillbringar jag på Händelöp, där jag bor i en liten sjöbod. När jag åker över bron dit så känner jag hur bröstet häver sig upp i en stor inandning.
Liksom målandet, får det öppna havet henne att må bra. Det syns i hennes motiv. En norsk träbåt, en vågsurfare och en vy över hamnen på ön La Gomera vittnar om att Mona Schiller är en konstnär som dras till havet.
- Tavlorna är som nedslag, kapitel ur mitt liv, säger hon.
På utställningen finns verk som sträcker sig över ett stort tidsspann. Nästan30 år skiljer de tidigaste verken från de senaste, målade under vinterns vistelse på kanarieön La Gomera.
Eftersom utställningen kom till i all hast Mona var bortrest när arrangören ville att hon skulle öppna blir det inget regelrätt vernissage. Men månaden ut hänger de till allmän beskådan på Kulbacken.
Så jobbar vi med nyheter