Högklassig deckargåta
Redan på första sidan hittas mordoffret. En död pojke. Och både jag som läsare och en av poliserna blir förskräckta. Det känns riktigt otrevligt att en död pojke hittas mördad, knivskuren och utan stövel.
Och det finns många frågetecken, både kring pojken och hans omgivning. Arnaldur Indridason håller oss borta från lösningen, både genom att låta pojkens mamma behöva tolk och halvbrodern försvinna.
Jag vet inte vad jag ska tro och känner obehag för vad som har hänt pojken och var hans bror har tagit vägen. Frågor både om rasism och barnens situation i samhället väcks i boken.
Men det tar lång tid innan det avslöjas och slutet är oväntat. Orsaken till mordet skulle jag aldrig kunna gissa. Och det är så det ska vara.
För att få ut det mesta av den här boken rekommenderar jag att man läser de tidigare böckerna om Erlendur Sveinsson. Då kan man få en djupare bild av boken och säkert få ut mer av den. Själv har jag läst de flesta av hans tidigare verk, men trots det kommer jag inte ihåg Erlendurs och de andra polisernas historier, bara vagt.
Det här är nog det något av det bästa man kan läsa i sommar och helt klart en bok som får stå kvar i bokhyllan i väntan på nya läsare. Jag håller med författaren Bodil Malmsten, som inte beskriver en av Indridasons tidigare böcker som välskriven, utan snarare som litteratur.
Ny bok
Arnaldur Indridason <BR><STRONG>Vinterstaden </STRONG><BR>Prisma<BR>
Så jobbar vi med nyheter