Himmelsk musik i Sankt Petri

Allt hände i Sankt Petri kyrka. Som fylldes! Camerata Nordica deltog tillsammans med Sankt Petris egen kyrkokör och fyra solister. Traditionellt spelar ju cameraterna utan dirigent. För att allt skulle fungera den här gången, med solister bredvid sig och hela kören bakom stråkarna i koret, tog Bo Ingelberg dirigentansvaret. En underbar konsert blev resultatet. Camerata Nordica är en ensemble som ofta förnyas. Normalt handlar det om femton instrumentalister. Nu var de tolv. Och av de tolv var det faktiskt bara fyra ansikten som vi kände igen från tidigare år. En av dessa var Torbjörn Westman som nu satt som konsertmästare. De okända var alla unga. Men musiken de formade höll rätt igenom camerata-klass. Tills för några år sedan hette ju ensemblen Camerata Roman. Att de nu inledde just med Johan Helmich Romans g-moll-ouvertyr var ingen slump. Elitnivån kände vi av direkt. Konsertens mest framträdande solist är känd och kär för oss i hela bygden, sopranen Sara Andersson. Hon inledde med Schubert Salve Regina tillsammans med Camerataensemblen. Visst vimlar det av sopraner i Europas operavärld. Men i Saras klass är det mer tunt. Det är på tiden att Sara får fart på den karriär hon är mogen och rustad för. De två andra solisterna, basen Anders Larsson och tenoren Felix Ekegren, är båda kunniga sångare med behagliga, personliga röster. Men upp till Saras nivå är steget långt. Solist nummer fyra var Vetlandaorganisten Fredrik Albertsson. Honom fick vi främst lyssna till när han spelade Otto Olssons Cantilena på Åkerman-& Lund-orgeln. Att han trivdes med Sankt Petris romantiska orgel, det kändes. Lördagsmusikens stora händelse var ändå Franz Schuberts Mässa nr 2, den i G-dur. Den komponerade han redan som 18-åring, och där finns verkligen ung kraft som griper en. Sankt Petri kyrkokör är inte direkt någon ungdomskör. Men Bo Ingelberg har lyckats bygga upp en ton, en klang som just har den spänst som behövs för att ge Schubert-mässan rättvisa. Många kyrkomusiker runt i Sverige längtar efter att kunna spela upp just denna Schubert-mässa. Att inte våga är vanligt. Både kraven och svårigheterna är många. Men Bo Ingelberg vågade. Och lyckades. Man hör ofta röster som förundrar sig över hur Mozart hann komponera så oerhört mycket. Han blev ändå bara 35 år. Schubert hann inte ens fylla 32, så visst häpnar man. Konsertarrangörer i allmänhet tar självfallet entréavgifter. Varför gör man det inte i kyrkan? Skälet är, som i Sankt Petri, att man även lägger in en andakt, delar ut välsignelser. Och till gudstjänster kan man inte ta entréavgift. Situationen är begriplig. Att få tala om för många att de är i Guds hus, den chansen är extra stor när man bjuder på fin musik. Men är den inlagda andakten alltid ett plus? Inte minst Schuberts G-durmässa, även innehållsmässigt, är i sig så andlig att det räcker. Skäl till eftertanke? Knappast någon tvekar att betala hundra kronor för att få uppleva en konsert som lördagens. Men som kollekt är tjugan standard.

Himmelsk musik i Sankt Petri

Här i Västervik är det nu för tiden glesare mellan de efterlängtade besöken av Camerata Nordica än förr om åren. Det mesta beror på brist på pengar. Men i lördags fick vi en möteschans, dessutom ovanlig.