Det är natt i New York när mitt United Airlines-plan fäller ut hjulen och rullar in på JFK-flygplatsens landningsbana. Los Angeles platta, utbredda vidder ligger bakom mig och nu väntar Manhattans imponerande skyline. Trängseln vid väskbandet är lågmäld och ingen verkar direkt lägga märke till Depeche Mode-sångaren Dave Gahan som också väntar på sitt bagage, ingen förutom jag och min kändissäkra resekompanjon. New York har drabbats av sommarhetta, luften dallrar nästan i den kvava värmen längs avenyerna. Östkustens äpple är hett på flera sätt. Efter Sex and the city-filmens premiär är staden febrig av SATC-yra. Överallt frontas huvudrollsinnehavaren Sarah Jessica Parker på blanka magasinsomslag. Och till biografen vid Times Square vimlar köerna långa till utsålda föreställningar, trots att filmen visas oändligt många gånger per dag. I väntan på en biobiljett hoppar jag på tunnelbanan till downtown Manhattan. East Village känns oförstört och genuint med sina ruffiga små hak och avslappnade stämning. Här sitter folk och sippar cappuccinos och organiskt te över laptops och böcker. Till hippa parisiska Café Gitane på Mott street i Soho är det kö för att få bord, men klientelet som vandrar in och ut är värt några minuters väntan. Carries trappa på Perry street i the Village har blivit så välbesökt sedan min visit 2006 att de inneboende kedjat för trappavsatsen och med en skylt varnar förbipasserande för att tränga sig på. För vänner av SATC och Manhattan är Carrie Bradshaws lägenhet förmodligen den ultimata lyan. Tänk att andas levande New York- och tevenostalgi varje dag. Men i verkligheten är kanske den saliga invånaren inte så glad ändå, när ständiga strömmar av nyfikna entusiaster utanför dörrknuten kommer på köpet med lägenhetslyckan. Affärerna försöker rida på filmvågen och kränga t-shirtar och muggar och spel, allt som kan ha en Sex and the city-logga. Och filmen då? För ett fan av serien är det ett kärt återseende att skåda vännerna på bioduken. Men historien är en smula utdragen och matt, fast kanske dumt att förvänta sig något annat efter det briljanta serieslutet. De fantastiska fyra är namnen på allas läppar och New York är mer rätt och magiskt än någonsin förut. Utsikten från Empire State-skrapan är magnifik, Chrysler Building tornar upp sig med sitt tjusiga tak i krom och stål och under mig breder hela Manhattan ut sig i sitt rutmönster av gator och stora grönområden. Frihetsgudinnan ståtar högtidligt och vyerna från en promenad över Brooklyn Bridge i klart dagsljus är överväldigande. Vad kan väl vara en mer lämplig fond för en teveserie om storstadsliv? Men så liknar heller inte New York något annat.
