Herrgårdskonserterna - ett lyft
Vacker utsikt. Utsikten från Casimirsborgs fönster över Gamlebyviken är underbart vacker, särskilt en mild sensommarkväll som lördagens. Men här fick vi Maria Höglind och Michael Waldenby att vända sig inåt salongen som nyss var fullsatt av musiklystna från när och fjärran.
Foto:
Odensviholm, platsen för den första herrgårdskonserten, har ju en omfattande, kulturell bakgrund, till exempel med Kjell Fleetwood som ofta satt där och komponerade.
I Casimirsborgs gömmor verkar inte något sådant gå att gräva fram, utom på möjligen på glassidan. Men den centrala byggnaden har, enligt uppslagsböckerna, norra Smålands största salong. Miljön för en konsert var därmed given. Och ägarna, Björn Becker och Louise Klingspor, verkade så nöjda efter lördagens upptakt att vi nog kan vänta oss mer i den sköna miljön.
Bara namnet Herrgårdskonsert gör att man spontant flyttar sig tillbaka i tiden. I Odensviholm styrde Kjell Fleetwood stegen. Här låg ansvaret helt hos de uppträdande, mezzosopranen Maria Höglind och pianisten och tonsättaren Michael Waldenby.
Michael Waldenby är ett känt musiknamn här i bygden, särskilt genom sitt mångåriga samarbete vännen Aron Nilsson, Gamleby församlings musikledare. Hela idén med herrgårdskonserterna är förresten Arons.
Maria Höglind betraktas, eller betraktar sig själv, som mezzosopran. Detta med mezzo hänger ihop med hennes förmåga att nå djupt. Men då hon samtidigt kan svinga sig upp på fria höjder är hon egentligen både sopran och mezzo. Och hon gav fina exempel åt båda hållen.
Det mesta handlade om sånger från sekelskiftet till 1900-talet. Starkt laddade romanser som Wilhelm Stenhammars, till exempel "Flickan kom ifrån sin älsklings möte" till Runebergs dikt. Men också Hugo Alfvéns mildare hymner som "Skogen sover" och "Saa tag mit Hjerte".
Emil Sjögren tillhörde generationen innan men var lika verksam in på 1900-talet som de tidigare nämnda. Och beundrad just av dessa. Ett par mycket lyriska romanser av honom bjöd man på, till texter av den kinesiske poeten Li Tai Pe, översatta till tyska.
Sedan tog Höglind och Waldenby ett riktigt steg in på 1900-talet, genom två sånger av Allan Pettersson, från 40-talet om jag minns rätt.
Själv dog han 1980, 69-årig, verksam in i det sista.
Därefter kom konsertens mest intressanta inslag. Romanser komponerade "idag" men till dikter från mycket tidigt 1900-tal.
Det handlar om Michael Waldenbys alldeles egna bidrag i konserten.
Tre romanser. "Paradisets timma" till text av Heidenstam, samt "Serenad" och "Flora och Bellona", byggda på Karlfeldt-dikter.
Först undrar man varför en dagens tonsättare inte hellre ger sig på samtida texter, och visst har Michael Waldenby även gjort det. Men här bjöd han, i sina tonsättningar, på perspektiv som just avståndet till dikterna kunde ge. Och Maria Höglind hade verkligen förmågan att hänga med i de svängarna. Mycket imponerande. Och inte så lite av höjdpunkter i programmet.
Efter pausen blev det annat, med små blommor ur 1900-talets cabaret- och musikalhistoria, men även lite mer överraskande inslag av Eric Satie och Arnold Schönberg.
Klassisk herrgårdsmusik? Knappast. Men bra exempel på att herrgårdar mycket väl kan samsas även med den tid vi lever i.
Så jobbar vi med nyheter