Helen Mirren är suverän i drottningrollen

Det är på förhösten 1997. Den mycket populäre nye premiärministern Tony Blair har precis flyttat in i 10 Downing Street. Kungafamiljen befinner sig på sitt slott Balmoral uppe i det höglänta Skottland.
I en bilolycka i Paris omkommer plötsligt prinsessan Diana. Sorgen efter Diana blir stor. Blomsterhögarna utanför Buckingham Palace växer.
Det gör också allmänhetens ilska när det står klart att kungahuset inte verkar bry sig. Det kommer inga kommentarer från Balmoral, det kommer inget beklagande, ingen verkar vara beredd att resa tillbaka till London.
Allmänhet och inte minst tidningar blir alltmer upprörda och till sist ligger det om inte revolutionsstämningar så ändå något liknande detta i luften.

Om detta berättar Frears med en lagom avvägd blandning av dramatik och ironisk humor. Med hjälp av hundratals intervjuer med anställda på Downing Street och på de olika kungaslotten ("de anställda på slotten hatar de som arbetar på de andra och därför älskar de att skvallra om varandra", har Frears sagt) har han fått fram mycket av det som sades och gjordes under dessa turbulenta höstdagar.
När det krävs, har Frears använt sig av journalbilder och klippt ihop dessa med sitt eget material. Det innebär att hela filmen ger ett nästan dokumentärt intryck, den är snabb, den är informerande, den är mitt i all tragik och sorg mycket underhållande.

Helen Mirren har redan hyllats och det här är rollen hon var född att spela, för att använda en gammal kritikerkliché. Hon är så bra att vi efter ett tag glömmer att det är en aktris vi ser. I stället ser vi drottningen av England, en åldrad kvinna som är så instängd i sig själv och i sitt ärvda ämbetes traditioner, att hon till sist framstår som nästan sympatisk, som en kvinna som även mentalt tvingas in i obehagliga situationer.
Mirren är så suverän, att det hon gör i "The Queen" framöver kommer att kunna användas som måttstock när det gäller lysande skådespeleri.
Att hon vinner årets Oscar för bästa kvinnliga huvudroll om ett par veckor, det tar jag som fullkomligt givet.