"Låt de gamla drömmarna dö" är John Ajvide Lindqvists andra novellsamling. Precis som i den förra, "Pappersväggar", är en av novellerna en fortsättning och på sätt och vis avslutning till en av hans romaner. I "Pappersväggar" vad det "Hanteringen av odöda" och i "Låt de gamla drömmarna dö" får "Låt den rätte komma in" sin avslutning.
Att ge den här novellsamlingen ett övergipande omdöme är svårt eftersom det är en samling texter som är väldigt olika till både form och innehåll. Förutom slutet på historien om Oskar och Eli är det ytterligare nio noveller. Sedan är det även några artiklar och en recension författaren skrivit och material han skrivit till sketcher för tv-serien "Reuter och Skoog". Lindqvist inleder dessutom boken med en genomgång av vad den innehåller och varför och efter det kommer ett referat av hans sommarpratarprogram från 2006.
Som vanligt briljerar Lindqvist med sin berättarkonst, vare sig det handlar om noveller eller sketcher. Jag finner mig själv indragen i berättelse efter berättelse och varje gång är det samma sak ... jag håller nästan andan tills jag har läst färdigt. Lindqvist är suverän på att skapa en spänning i sina historier. Det lägger sig som en klump i magen som inte försvinner förrän det är slut. Och ibland inte ens då. Några gånger måste jag bläddra tillbaka och läsa igen.
Jag måste erkänna att jag egentligen inte är någon novellfantast. Oftast tycker jag att det går för snabbt och blir bara besviken över att det hela är över innan det hunnit börja.
Med Lindqvist är det annorlunda. Varje novell är en hel upplevelse i sig. Känslan han ger mig är precis densamma som när jag en gång i tiden läste mycket Ray Bradbury. Mitt i den alldeles vanliga världen gömmer sig något och jag får en krypande otäck känsla av att något är alldeles fel.
Författaren berättar i förordet att hans egen favorit bland novellerna är "Låt de gamla drömmarna dö", men själv tyckte jag bäst om "Tindalos", som från början var en följetong skriven för Dagens Nyheter.
"Låt de gamla drömmarna dö" är ett härligt läskigt och obehagligt besök i John Ajvide Lindqvists värld. Men har man inte läst något av honom förut är det här inget bra ställe att starta. Och har man tänkt läsa "Låt den rätte komma in" ska man definitivt låta den här boken vara så länge. Men för alla som gillar Lindqvist lovar jag en sak: Ni kommer inte bli besvikna.