Börja alltid med en litteraturlista, det säger Blues pappa. Så kursplanen för boken hon skriver är gedigen och refererar till flera kända verk ur litteraturhistorien. Vart och ett tilldelat ett kapitel och den som är påläst känner igen drag av respektive bok i dess kapitel. Det är ett roligt grepp. Särskilt som boken avslutas med en sluttentamen som dels knyter ihop säcken på ett genialiskt sätt, dels låter läsaren välja vilka pusselbitar som fattades i historien och låta dem falla på plats. Blue van Meer och hennes pappa Gareth är ett par intellektuella vagabonder som låter sig föras genom Amerikas delstater i takt med att pappan får nya jobb som universitetslärare. Blue byter förstås skola i samma takt och hennes identitet är snarare flickan som får höga betyg (påhejad av pappa) än flickan som har massor av kompisar. Men då hon börjar på St Gallway school blir hon indragen i en grupp studenter ledd av filmläraren Hannah Schneider. Jade, Charles, Leulah, Milton och Nigel, bland de andra eleverna på skolan kallade Aristokraterna, har en märklig attraktionskraft. De är både skämmande och lockande. Aristokraterna är allt annat än välkomnande, men påhejade av Hannah tar de till slut Blue till sig. Under ett läsår får vi följa Blues jakt på en ny identitet och vuxenblivande. Och vi får tillsammans med henne undra över vem Hannah Schneider, Aristokraterna och till och med Gareth van Meer är. Att läsa Fördjupade studier i katastroffysik är som att suga på en karamell. Den är hård med samtidigt välsmakande. Jag njuter och läser lika omsorgsfullt som Marisha Pessl har skrivit. Jag skulle vilja jämföra med Donna Tartts hyllade debut Den hemliga historien från 1992 vars hett efterlängtade uppföljare Den lille vännen kom först tio år senare. I båda böckerna samlas en grupp identitetssökande ungdomar kring en karismatisk lärare och deras lilla grupp med sina hemliga koder och riter hamnar i omständigheter som får dramatiska och katastrofala konsekvenser. I båda fallen är språket så fantastiskt och berättelsen så berusande. Och i båda fallen rör det sig om enastående prestationer av debuterande unga författare. Låt oss hoppas att Marisha Pessl inte tar lika lång tid på sig som Donna Tartt at skriva sin nästa bok!
