Han sätter skräck i skärgården

"Pappa, vad är det för nåt?"Sexåriga Maja pekar mot en punkt på isen, men pappa Anders kan inte se något konstigt. Bara is. När Maja går iväg för att undersöka är det ingen som anar att det är det sista man kommer att se av henne. Hennes fotspår leder ut på isen men slutar plötsligt i ett steg. Hon har lösts upp i tomma intet utan ett spår. Det är upptakten till John Ajvide Lindqvists Människohamn. I debutromanen Låt den rätte komma in återvände författaren till sin egen uppväxtort, Blackeberg. I Människohamn är handlingen förlagd till skärgården. Platsen är Domarö, en gudsförgäten, i ordets rätta bemärkelse gudsförgäten ö i södra Roslagen. Här andas ytan Saltkråkan och idyll men därunder gömmer sig dunkla krafter, krafter som sedan århundraden har haft ön i ett järngrepp.Visst är Människohamn en skräckroman, en genre som återupplivats i Sverige mycket tack vare just John Ajvide Lindqvist, men den är också mycket annat. Precis som författarens tidigare romaner är det också en roman om kärlek, den gränslösa kärleken som inte låtar sig hindras av döden. John Ajvide Lindqvist berättar om den lilla människan, om magi och skrönor, och han gör det med ett sjujädra gott humör. De som är bekanta med författarens tidigare verk, Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda och novellsamlingen Pappersväggar, vet att han inte ryggar för det som gränsar till det absurda. Här slåss människor med motorsågar, medan mordiska gengångare avgudar Morrissey och talar genom att sammanfoga strofer från The Smiths-låtar. Den svarta humorn är alltid närvarande.Människohamn en gedigen roman som innehåller lite av allt. Den väcker många frågor och även om författaren ger svar på de flesta lämnar han tillräckligt mycket till läsarnas fantasi.Låt den rätte komma in har filmatiserats av Tomas Alfredson och har premiär i höst. Även Hanteringen av odöda väntar på att bli film. Jag sätter en femma på att Människohamn inom några år kommer att sätta skräck, och en gnutta vemod, i biobesökarna.