Han förde kampen mot apartheid i sina romaner

"Gråt, du älskade land." Så skriver André Brink på sidan 354 i sin senaste bok, och i denna mening ryms hela landet Sydafrika och hans eget liv.I sina nyutkomna memoarer berättar han om ett Sydafrika som vi både känner igen, och inte känner så väl. Han älskar sitt land men avskyr det som hänt där.Han är en av Sydafrikas allra främsta och viktigaste författare. Andre Brink är afrikaan, det vill säga boerättling. Han föddes 1935, son till en domare. Som boerättling vid den här tiden blev han som barn starkt präglad av tron på den vita rasens överhöghet men kom i ungdomen i kontakt med antiapartheidrörelsen och blev själv apartheidmotståndare. Rasfrågan, rasmotsättningarna och de svårigheter de fört med sig, är ett genomgående tema i boken. Precis som i landet Sydafrika.Under några år på 1900-talet bodde han utomlands, främst i Frankrike, men återvände hem trots det svåra tillståndet i landet. Han vill hem och arbeta inifrån, inte fly därifrån.Vid tiden för Sharpvillemassakern är han i Paris, och blir lamslagen av de ohyggliga nyheterna från hemlandet. Han skriver om hur insikten drabbar honom: "Mördarna var mitt folk, den regim som inte bara hade gjort massakern möjlig, utan aktivt och entusiastiskt hade orkestrerat den..."De flesta biografier och memoarer följer en tidslinje. Men det gör inte André Brinks. Han börjar visserligen med barndomen men hoppar en hel del fram och tillbaka. Boken har ett tematiskt upplägg, som kräver mer av läsaren och gör den mer intressant, tycker jag. Det gör att plötsligt är han gift och har fått barn när han skriver om något annat, utan att han tidigare berättat detta. Och ibland är vi på 2000-talet, ibland på 60-talet. Främst uppehåller han sig på 60- och 70-talet, troligen för att det är hans mest omtumlande tid i livet. Han blandar ganska privata skildringar av alla sina kvinnoaffärer med politisk analys och skrämmande berättelser om förhållanden och händelser i det apartheidstyrda Sydafrika. Sedan hans första roman kommit ut, där han tydligt vänder sig mot apartheid, sätts han under övervakning och utsätts för trakasserier av säkerhetspolisen under ett par decennier. Hans böcker blir bannlysta. Vid något tillfälle är han en hårsmån ifrån att hamna i fängelse. Han drar paralleller mellan apartheidsystemet och nazismen.Så var det i Sydafrika, fram till 1990.Då kom befrielsen. Nelson Mandela frigavs (för exakt 20 år sedan i dagarna) och blev president 1994. Det blev en omtumlande tid som ingav mycket hopp. Men idag är många besvikna. André Brink avslutar sin bok med att skriva om dagens svårigheter, om misstankar om korruption och maktmissbruk i Sydafrikas nuvarande ledning. André Brink har skrivit en rad oförglömliga romaner som starkt bidragit till min bild av det sydafrikanska samhället under apartheidtiden. En tid som präglades av hat och övervåld, förakt mot medmänniskan och som knappast gav något hopp om försoning när befrielsen väl kom.Nu berättar han om verkligheten bakom allt detta, till och med om vilka personer och händelser som är förebilder i hans egna romaner.För alla som läst hans böcker ger memoarerna en djupare bild av det han skildrar i romanerna.