Jag var med om en tragisk händelse en gång när jag åkte tåg i Västerviks kommun. På den tiden var rälsbussarna mellan Västervik och Hultsfred SJ-tåg i reguljär trafik. Plötsligt bromsade tåget och det small till. Så snart tåget stod still slängde föraren upp dörren till sin hytt och rusade blek i ansiktet ut mot närmaste utgång. Det enda han sa var: ”Han skende rätt opp på spåret!” Det visade sig att en person hade begått självmord genom att rusa upp på banvallen precis när tåget kom.
Den här händelsen var förstås omskakande. Eftersom det var en unik och känsloladdad händelse, fastnade också förarens ord i mitt minne. Han uttalade orden på ren och oförfalskad västervikska. Förutom uttalet gav ordvalet ”skende” en väldigt västervisk prägel åt hans ord. Det är sannolikt att föraren annars talade riksspråkligare i sin roll som SJ-tjänsteman, och troligen gjorde han det vid polisförhöret efteråt. Men i den akuta situationen var det dialekten som låg närmast till hands.
Att använda”skene” på det sätt som föraren gjorde är (eller var?) mycket vanligt i Tjust och utgör det klockrena ordvalet i yttranden som ”Han skende hem te mamma å skvallrede”, ”En ska inte skene över vägen utan å se sa för”, ”Hunn skende åt skogen” (om han nu inte ”la å” åt skogen). Det riksspråkliga ”springa” är också användbart här, men det ger inte samma must, märg och lokalfärg åt uttrycket.
”Skene” kan ha varit det allmänna ordet för att ’springa’ i Tjust och andra delar av Småland. Astrid Lindgren använder det i ”Alla vi barn i Bullerbyn”: ”Vi skenar till Kristin i Lövnäset”, sa Lasse.” Det är Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som noterar Astrids exempel, som visar på betydelsen ”(i sht i vissa trakter) om person: springa l. rusa.” Men som jag minns användningen under min uppväxttid i Västervik, så kunde man inte sätta likhetstecken mellan ”springe” och ”skene”. ”Springe” var det neutrala ordet. ”Ho springer fort”, ”Ska vi springe ikapp?” och så vidare. ”Skene” hade en mer eller mindre tydligt negativ laddning, ungefär som ordet har i riksspråkets ”Hästen skenade.” Skenandet var helt enkelt inte önskvärt. Typiska exempel är ”Unga bare hålls å skener runt huset”, ”Hålls inte å sken så dant”, ”Den där kärnga ho bare skener ikring i stugera å blarrer”. Se också mina tidigare exempel ovan.
Till SAOB:s försvar måste sägas att där finns den här negativa betydelsen också. Betydelsebeskrivningen ovan fortsätter så här: ”äv.: springa omkring l. hit o. dit utan nyttigt syfte”. Den som är intresserad av var ordet ”skena” kommer ifrån blir dock besviken. SAOB tror att orden ”skena”, ”skeka” (’skreva’) och ”skev” kan ha gemensamt ursprung, men man vet inte vilket det ursprunget är.