– Då, som ung, tyckte jag inte att det var särskilt märkvärdigt, jag ville helst inte prata om det där, men nu kan jag ju tycka att det är ganska häftigt ändå, säger hon.
Gunnel visar en välgjord sekretär i björk som står i ett hörn i vardagsrummet. Den skapade hon som gesällprov, efter en ritning av Malmsten själv. Modellen kallas "Hertiginnan".
Sekretären är nätt och fin och på håll ser den ut att vara ganska enkel till sin utformning. Men när man går nära och tittar ser man att den är ett under av symmetri. Träbitarnas ådringar möter varandra i jämna räta linjer och ger en känsla av harmoni. Tekniken som använts kallas parkettläggning, berättar Gunnel.
Gunnel växte upp i Locknevi och tog realexamen (motsvarande högstadiet, reds anm) i Vimmerby. Redan då hade hon ett tydligt mål i sikte.
– Jag ville gå på möbelsnickarskolan i Västervik, men de tog inte in kvinnor. Annars hade jag kommit in med bred marginal lät man mig förstå.
Istället öppnade Capellagården på Öland sina dörrar för den begåvade unga tjejen från Tjustbygden.
1959 påbörjade hon sina studier där och fyra år senare hade hon även gått ut Carl Malmstens verkstadsskola. Endast två gesäller togs in på skolan det år som Gunnel började, och hon var alltså den första kvinnan.
Men det faktum att hon var ensam kvinna i branschen var inget hon direkt reflekterade över som ung.
– Det beror säkert delvis på att jag under flera år bodde på Lidhems skogsbruksskola, utanför Vimmerby, där mina föräldrar jobbade. På skolan gick bara killar vilket betyder att jag var van vid att vara ensam tjej. Det var inget konstigt för mig. Även på Capellagården hade jag bara manliga kurskamrater.
– I övrigt gjorde jag helt enkelt det jag ville göra utan att tänka så mycket på huruvida det var en "manlig" eller "kvinnlig" syssla, säger Gunnel.
Men visst hände det att folk, kvinnor som män, lyfte på ögonbrynen när hon berättade vad hon ägnade sig åt.
– Ibland, när jag var på dans eller så, och fick frågan så hände det faktiskt att jag sa att jag sysslade med något annat, bara för att slippa dra en lång förklaring, säger hon och skrattar.
Så småningom vidareutbildade hon sig till slöjdlärare i trä och metall och yrkesarbetade som slöjdlärare i Västerviks kommun i över 40 års tid.
Även inom slöjdläraryrket var hon en pionjär – den första kvinnan att ta slöjdlärarexamen.
Förutom möbelsnickare, slöjdhantverkare och slöjdlärare kan Gunnel också titulera sig konstnär. Intresset för att teckna och måla har följt henne sedan barn- och ungdomsåren.
– Du vet, jag bodde ju på landet. Vi hade ingen teve och kunde sällan åka in till stan för att gå på bio. Vi fick roa oss själva ...
Skapandet blev med andra ord Gunnels sätt att förströ sig på.
Sedan några år tillbaka är hon pensionär, en mycket aktiv sådan. Hon tillverkar sällan möbler numera. Däremot målar hon mycket, främst i akvarell, samt ägnar sig åt luffarslöjd, att binda korgar på gammalt hållbart – och tidskrävande– vis, att sticka och att pyssla i största allmänhet.
Med jämna mellanrum går hon även kurser för att förkovra sig.
– I somras gick jag en kurs i kroki i Skåne tillsammans med min syster som bor där. Det är väldigt bra att öva på kroki. Man har verkligen nytta av det som konstnär, menar hon.
Några av de teckningar hon skapade på kursen visades i en utställning på Galleri Cupé i Västervik tidigare i höstas.