Gunnarsson punkterar folkhemsidyllen

Hans Gunnarsson har skrivit flera böcker sedan han debuterade för drygt tio år sedan med novellsamlingen Bakom glas. Han är född 1966 och räknas av många som en av de främsta berättarna i sin generation. Men han syns sällan i det offentliga livet - på löpsedlar och i tv-soffor vad vi känner till.
Han är naturligtvis inte sämre för det. Snarare tvärtom, skulle man vilja säga. Och snart blir det nog mer och starkare ljus riktat mot Hans Gunnarssons person. Han har nämligen skrivit manus till de två filmerna om Arn - om Jan Guillous medeltida hjälte - som kommer upp på biograferna vad det lider.

Någon annanstans i Sverige är en charmig roman. Den är fylld av värme trots att Gunnarsson inte väjer för det mörka och svåra. I hans berättelse får vi möta några personer som hamnat på samhällets skuggsida: som har det svårt med livet och sig själva. Författaren berättar om ett stycke Sverige som känns både äkta och en aning sorgligt. Han är lyhörd för vilka underliggande strömmar som rör sig i folkhemmet och riktar indirekt kritik mot den moderna svenska mentalvården.

Gunnarsson berättar säkert och skriver med lätt hand. Romanen utspelar sig i ett litet svenskt samhälle - något oklart var. Men det känns som berättaren tar oss med till en plats någonstans i Mellansverige. l det lilla samhället är folk som mest - med sina fel och brister. De är onda och goda - glada och bekymrade.

Så en natt händer det fullständigt osannolika: tre människor möter en våldsam död. Det får naturligtvis konsekvenser och skakar om de flesta. Men inte den lite inskränkte och mycket självgode hembygdsforskaren, som har väldigt höga tankar om sig själv och sin gärning. Han går på som vanligt i ullstrumporna, blind för allt annat än sin egen förträfflighet.
Karaktärerna i romanen är bekanta för de flesta av oss. Vi möter dem i vardagen. De finns överallt. De är lätta att älska, sörja och beklaga. Gunnarsson har gett dem en röst. Den är värd att lyssna på. Gör det! Även om en och annan fråga lämnas obesvarad.