Grennvall synar sviniga kvinnor

- Många tror ju att den här boken ska handla om ett svin men kvinnorna är ju lika sviniga de, både mot varandra och sig själva. Det hoppas jag att folk ska se. Många kanske tänker att "Jaha, nu har Åsa gjort en bok om hur hemska män är". Men vem är det som är svinet egentligen?Redo för kvällens releasefest sitter hon glad och avspänd på ett konditori vid Mariatorget i Stockholm. Vad som hon i höstas trodde var ett humorbefriat ångestalbum visade sig vara hennes kanske roligaste - och svartaste - när hon nyligen fick den färdiga boken i sin hand.I centrum står mycket riktigt en världsmästare i självupptagenhet, en ung man med konstnärliga pretentioner. Kärlekshunger och jakten på självbekräftelse är det välbekanta temat. Om han är universums självklara stjärna i sina egna ögon, blir hans flickvänner och mamma lika passiva planeter.Historien har berättats några gånger tidigare, även av Åsa Grennvall. Men den här gången riktar hon den galghumoristiska udden framför allt mot kvinnorna.- Man måste vrida lite på det här med att kvinnor bara skulle vara offer. Det är klart kvinnor kan vara offer för en situation, men de har också ett ansvar att bryta sig ut ur den. Det låter jättehemskt av mig att säga så, men många kvinnor tror att de är mycket mer låsta i en situation än vad de är.Om kvinnorna i hennes berättelse är hopplöst oförmögna att för egen maskin göra sig fria från hundraprocentig destruktivitet är de lika småsinta, för att inte säga genuint elaka mot varandra.- Jag har tagit fram deras allra sämsta sidor, och då ser man att de är ganska roliga."Svinet" är Åsa Grennvalls första seriealbum på fyra år, och ett medvetet försök att ta sig vidare. Hon har skrivit om och jobbat hårt med manus. Resultatet har blivit det förlaget beskriver som ett kammarspel, i stället för som tidigare en berättelse med linjär kronologi.De hårda pärmarna pryds av en broderad målning. Åsa Grennvall är den tredje svenska författaren på mindre än ett år som på något sätt använder Dardels "Den döenden dandyn" i sitt verk. Hon har själv broderat in sina huvudpersoner i målningen: svinet och hans fyra kvinnor.Det var hennes textilintresse som fick henne att söka till Konstfack på 1990-talet, men när hon gick ut var det som erkänd serietecknare.Åsa Grennvall är född 1973 och tillhör samma årgång som Martin Kellerman och Mats Jonsson. Likt dem började hon i en självbiografisk tradition. Hon förknippas fortfarande med den, även om hon själv tycker att enbart tre av de sju albumen är självbiografiskt färgade, däribland "Sjunde våningen" som handlar om kvinnomisshandel.- Men även om de tillhör den genren är det ju fortfarande serier. Den här boken är inte alls självbiografiskt upplagd, men folk kommer ändå att fråga vilken av kvinnorna som är jag. Men jag är inte någon av dem, jag är lite av alla. Jag är till och med svinet.Efter 16 flyttar på 18 år har hon slagit sig ner för gott på landet utanför Katrineholm tillsammans med man och två små barn. Åsa Grennvall är inte lika arg som förr, tycker hon, utan mer uppfylld av att leva sitt liv bäst hon kan.När hon debuterade 1999 var hon en av få kvinnliga svenska serietecknare, drygt tio år senare är kvinnorna i majoritet.- Det har blivit en explosion. I andra yrken brukar statusen sänkas när kvinnorna blir fler, men här har det blivit precis tvärtom. Många kvinnor har kommit från konsthållet och från serieutbildningar. Serier är bra för politiska berättelser, och det utnyttjar kvinnorna.

Grennvall synar sviniga kvinnor

Skärp dig, var Åsa Grennvalls mantra vid teckningsbordet. Inte till sig själv, utan till huvudpersonerna i "Svinet". För första gången har hon gjort en seriebok där hon ogillar alla.